Vi som aldrig sa hora
Jag har läst boken Vi som aldrig sa hora som handlar om män eller kanske pojkar som försöker att hitta sin identitet, växa upp och lämna barndomen bakom sig. Vi får följa de tre killkompisarna Hannes, Kristian och Frippe som alla är frustrerade och fyllda av olika slags ilska. De har vuxit upp i lilla Falköping där Frippe och Kristian blivit kvar efter att det slutat gymnasiet medan Hannes precis återvänt efter ett misslyckat försök att skapa sig ett liv i Stockholm. Boken innehåller mycket funderingar om tjejer, kärlek, sex och livet i allmänhet. Vi får följa killarna under en utekväll och nutid blandas med återblickar till barndomen och gymnasietiden.
Ronnie Sandahl som skrivit boken är född 1984 (vilket gör honom tre år yngre än mig) och det var lite roligt att läsa en bok som handlade om att växa upp under samma period som jag själv blev vuxen (om jag nu blivit det). Sandahl refererar till exempel till min favorit serie när jag var yngre, Dr. Quinn, och jag känner igen alla andra populärkulturella referenser han gör t.e.x. till The O.C., Håkan Hellström, Natalie Portman och Moneybrother.
Jag läste ut boken jättesnabbt för den var lättläst, bra och en poetisk och vacker skildring av killars känslor. Det var dock en sak med boken som jag hade svårt för. ALLA kvinnor eller tjejer i boken beskrivs som "de andra" och Sandahls perspektiv är bara killarnas. De av kvinnligt kön i boken beskrivs som mystiska och konstiga varelser som är svåra att hantera och går inte att förstå sig på som kille. Trist tycker jag.
Läs en positiv recension av boken i den ena morgontidningen här och en ganska rolig sågning av boken och dess författare i den andra morgontidningen här , fast jag tycker att recensenten missar målet lite när han går på Sandahls ungdom och utseende i sin kritik istället för hans beskrivning av kvinnor.
Jag har förstått att författaren och krönikören Ronnie Sandahl är en person som väcker mycket känslor hos folk och det diskuteras mycket kring hans person och hans bok på nätet och bland bloggar.
Inlägg
22 kommentarer:
Även jag har precis läst "Vi som aldrig sa hora" och googlar nu efter recensioner. Du är den första som reagerat som jag, på kvinnoskildringen. Personligen tycker jag att hans kvinnorförakr är ungefär lika modernt som Strindbergs.
Hej!
Ja, jag håller med, kvinnoskildringen var verkligen inte rolig i hans bok. Jag förstår inte behovet av att mystifiera kvinnor på det vis han gör och att beskriva kvinnor som några som är helt särskilda från männen.
Tro det eller ej men den skildringen som Sandahl gör i boken är slående lik den uppfattning jag haft av tjejer under hela, _hela_ min uppväxt och det är väl därför han skriver så, han har precis som jag aldrig fått se någon annan sida än den mystiska
Jag tror att kvinnoskildringen är avsiktlig och att det är en av de saker han vill visa. Att kvinnor väljer att vara horor (inte bokstavligen) och ha sex med personer som behandlar dem illa. De flesta killar inser det, och blir en av killarna som går i fordon och får en taskig attityd resten av livet, medans de andra, de som aldrig sa hora, de som tror att kvinnor gillar killar som visar känslor och pratar istället för att slåss står där med krossade hjärtan och som sakta inser att de har fel personlighet. Detta är och förblir ett mysterium för killar och jag tror mycket väl det kan vara en förklaring till varför han mystifierar kvinnorna.
Det är klart att den är avsiktlig men det betyder inte att jag gillar det eller tycker att det beteende som kvinnorna i Sandahls roman har är särskilt representativt för kvinnor i allmänhet.
jag blir helt matt av att läsa dessa påståenden. klart att det finns vissa situationer där man som tjej väljer en "dålig" kille. vissa personer dras till sånt, vissa gillar självsäkra människor och på nåt plan kanske även svin. men jag tycker att dte är en förbannad myt som alla killar som inte tycks kunna få tjejer drar, den myten som killarna i detta forum också väljer att dra. den om att bara svin får tjejer. och ja, i vissa fall är det väl så, men inte alls i närheten av alla!
förhållanden handlar dessutom att ge och ta, så inte så konstigt att wilma blir uttråkad i förhållandet med hannes då han är som en mes som aldrig säger ifrån.
Jag håller med dig Sofie, jag tror att det är många framförallt unga killar som har den här "mytbilden" om vilka killar som får tjejer och vilka som inte får det. Ingen särskilt nyanserad eller sann bild skulle jag vilja säga.
Skildras kvinnor dåligt? Var det inte bara två stycken som man fick någon närmare bild av - Jessica (?) och Wilma. Är det inte lite grovt att säga att kvinnor i gemen utmålas som "mystiska" i boken. Jag tänkte nog mer att han hade oturen att stöta på en specifik inidivd som råkade vara mystisk/störd/otroligt jobbig mer än att hon skulle representera kvinnor överlag. Så att säga.
Niklas: Nu var det längesedan jag läste boken, men jag minns att jag reagerade på att vi får möta typ fyra kvinnor, varav alla skildras på ett sånt vis för att väcka sympati för stackars hannes eller nån annan kille. jessica och wilma som du nämnde men även mamman till vad-han-nu-hette på den där begravningen i bilen samt syrran. båda dom var mer eller mindre elaka eller egoistiska.
Alltså, fyra av fyra kvinnor framställs som dåliga. Vad säger det?
ettochetthalvt år för sent och jag har inte ens läst boken, men vafan.
"Frippe är en sådan som säger hora och som får ligga, medan den ömtålige, Hannes, är den som håller tjejernas hår när de kräks och inte får ligga. Så ser matematiken ut."
killar är as och tjejer vill ha as och de killar som inte är as får aldrig någonting alls. så ser matematiken ut och att sofie och elin inte håller med spelar liksom ingen roll. jag var fortfarande okysst när jag fyllde tjugo.
ledsen j, men det kanske hade sina orsaker!
Kul att såra folk, e?
sofie och elin förstår ni fortfarande inte ? jag skulle tro att författaren har varit med om det här själv. så inte så konstigt att han beskriver alla tjejer som idioter? han har helt rätt bästa boken!!!
Boken skildrar precis min upplevelser av tjejer när jag växte upp. Boken handlar om den manliga erfarenheten, om ni som tjejer inte har upplevt detta, så innebär det inte att det är mindre sant.
Så här är det för väldigt många killar att växa upp. Tjejerna är "de andra", det finns något mystiskt över tjejer ( som tjejer själva bidrar till att bygga upp ), svårfångat, esoteriskt. Men det finns också en grupp "de andra" killar, de som på något sätt har förstått, genomskådat den kvinnliga gåtan och tycks vara hur framgångsrika som helst hos det motsatta könet. Dessa killar är lika svåra att förstå, framförallt är det svårt att förstå deras framgång hos det motsatta könet eftersom det nästan alltid är killar som man föraktar i övrigt.
Och i puberteten är det nästan dessa killar, grabbgrisiga, som får tjejerna, det är knappast en myt, det är något vi får bekräftat om och om igen när vi växer upp.
Det finns en mängd litteratur av kvinnliga författare som beskriver den kvinnliga erfarenheten av att växa upp och som knappast har en mer smickrande mansbild, det skulle vara intressat att se hur konsekvent du kritiserar den?
Boken skildrar precis min upplevelser av tjejer när jag växte upp. Boken handlar om den manliga erfarenheten, om ni som tjejer inte har upplevt detta, så innebär det inte att det är mindre sant.
Så här är det för väldigt många killar att växa upp. Tjejerna är "de andra", det finns något mystiskt över tjejer ( som tjejer själva bidrar till att bygga upp ), svårfångat, esoteriskt. Men det finns också en grupp "de andra" killar, de som på något sätt har förstått, genomskådat den kvinnliga gåtan och tycks vara hur framgångsrika som helst hos det motsatta könet. Dessa killar är lika svåra att förstå, framförallt är det svårt att förstå deras framgång hos det motsatta könet eftersom det nästan alltid är killar som man föraktar i övrigt.
Och i puberteten är det nästan dessa killar, grabbgrisiga, som får tjejerna, det är knappast en myt, det är något vi får bekräftat om och om igen när vi växer upp.
Det finns en mängd litteratur av kvinnliga författare som beskriver den kvinnliga erfarenheten av att växa upp och som knappast har en mer smickrande mansbild, det skulle vara intressat att se hur konsekvent du kritiserar den?
Jag kritiserar kvinnoskildringen i boken för jag inte känner igen mig i den. Varken i hur han skildrar kvinnor eller vilka killar som tjejer väljer. Jag tycker inte heller att den är särskilt nyanserad. Jag kan inte på rak arm komma på någon uppväxtskildring av en kvinna där män skildras lika konsekvent "osmickrande" men det finns säkert som du säger.
Det är nog inte meningen att du skall känna igen dig i den. Som kvinna har du en annan erfarenhet av att växa upp. Däremot så är det väldigt många män som känner igen sig i hans beskrivning, varför kräva att han skall anpassa sitt skrivande så att det passar alla och på så sätt förfalska sin egen upplevelse? Du verkar ju i övrigt tycka att det är en bra skriven bok, varför inte vara öppen för andra perspektiv än ditt eget och kanske på så sätt lära dig något om hur det är att vara tonårspojke?
Oskyld och kräklek har knappast positiva mansbilder, och Bitterfittan är väl ett typexempel på en bok som blir hyllad av precis samma anledning som Vi som aldrig sa hora blir dissad.
Skillnaden är att det är en kvinnlig författare och kulturetablissemanget domineras av kvinnliga tyckare och en kvinnlig norm. Samma bok, skriven av en kvinnlig författare om en kvinna hade knappast blivit belastad med att ha en dåligt manssyn.
Det tenderar vara en reaktion som är reserverad för litteratur som försöker nyansera den nattsvarta synen på manlighet och den kritvita synen på kvinnlighet.
Det är ju självklart, författaren har ju själv valt att ha ett sånt perspektiv mot tjejer i boken. Med mening. Det är det som är grejen.
Det är ju tonårskillar den handlar om, det är ur deras perspektiv han skriver boken. Den är dessutom riktad till killar. Killar som inte riktigt förstår sig på tjejer, killar med kärleks- och sexproblem, killar som är rädda för "de andra"... C:
Vi som alrdig sa hora riktar sig till tonårspojkar som har problem med att förstå det kvinnliga könet skulle jag säga, just nu så är jag 16 och jag tycker att boken är en riktig känsla utav hur det är att vara tonåring och försöka sig förstå sig på tjejer. Jag kan säga utav mina egna uppleverser att detta stämmer, jag har skit bra betyg, sysslar med bodybulding och kampsport och ser faktiskt bra ut jämfört med andra killar men ändå så är det killar som håller på med helt fel saker som smugglar och misshandlar som får alla tjejer ... helt sjukt, de två tjejerna som jag snackar, skrattar med och flörtar dagligen är båda ihop med idioter som har tur att ens vara på komvux och som är jävligt fula dessutom, en av dem är en 172 cm lång asiat som är en wannabe gangster och den andra är en 120 kg fet utlänning som har samma iq som en fågel... sjukt
Vi som alrdig sa hora riktar sig till tonårspojkar som har problem med att förstå det kvinnliga könet skulle jag säga, just nu så är jag 16 och jag tycker att boken är en riktig känsla utav hur det är att vara tonåring och försöka sig förstå sig på tjejer. Jag kan säga utav mina egna uppleverser att detta stämmer, jag har skit bra betyg, sysslar med bodybulding och kampsport och ser faktiskt bra ut jämfört med andra killar men ändå så är det killar som håller på med helt fel saker som smugglar och misshandlar som får alla tjejer ... helt sjukt, de två tjejerna som jag snackar, skrattar med och flörtar dagligen är båda ihop med idioter som har tur att ens vara på komvux och som är jävligt fula dessutom, en av dem är en 172 cm lång asiat som är en wannabe gangster och den andra är en 120 kg fet utlänning som har samma iq som en fågel... sjukt
Jadu Anonym, det är konstig värld vi lever i..
Jag måste bara säga att boken verkligen var jättekonstig. Visst har den ett djup, och den var lite interessant på sina ställen, men om den var värd att läsa? Nääee.. Och var det bara jag som inte fattade slutet?
Har också läst boken, uppskattade den otroligt mycket.
Gillade även o läsa din tolkning av boken, bra skrivet.
Skicka en kommentar