En kvinnas resa - Agneta Sjödin

Detta är en skönlitterär bok. Men vid det här laget vet kanske de flesta läsarna att Agneta Sjödin har vandrat längs pilgrimsleden till Sankt Jakobs grav i Santiago de Compostela i Spanien. Bokens Maria startar sin vandring i Saint Jean Pied de Port i Frankrike.

Jag uppfattar det som att Sjödins bok har blivit omskriven och jag hade en stor förhoppning om boken när jag skulle läsa den. Men jag blev besviken. Den motsvarade inte mina förväntningar. Kanske hade jag velat läsa mer om vad Agneta Sjödin själv upplevde och kände utmed vandringsleden. Men kanske skulle det bli för personligt? Boken ger dock det positiva att jag funderar över vad som händer med en människa, person som ger sig ut på pilgrimsvandring?

Vad är ens inre utgångspunkt med att man ger sig ut på pilgrimsvandring?
Vad vill man personligen uppnå, komma till insikt om?

Skälen till pilgrimsvandring kan vara många och det framkommer i och för sig i boken utifrån de personer som Maria möter och samtalar med och utifrån henne själv.

Maria har dock fått vandring som ett uppdrag att genomföra den av sin Mästare. Mästaren är en man som Maria träffar då och då och som hon vill se som en människa som kan guida henne genom livet. Det som jag också kan se som ett gott tecken är att hennes bild av denna personliga guide förändras.

Sjödin skriver att det händer saker med Maria då hon vandrar och detta tror jag är sant. Gamla smärtsamma händelser bearbetas. Nya insikter föds. Men jag skulle gärna samtala med någon som själv i verkligheten har gjort denna pilgrimsvandring.

Andra böcker om vägen till Santiago de Compostela är just denna titel, en resehandbok av Jan Folkegård. Likadan titel har Rolf Enanders bok (2001).
Enaders bok har mer fastnat i mitt minne än vad Sjödins bok kommer att göra.