Based on a true story

... så stod det förr i slut- eller förtexterna till vissa amerikanska filmer. Idag har man slopat den lilla upplysningen, det var i alla fall längsedan jag såg den. Nu förutsätter tittaren ändå att bakom varje bra film finns det en sann historia. Och det gäller även böcker. DNs artikel Unga vill att litteratur ska vara sann speglar ungas uppfattning om att det som är realistiskt beskrivet det måste också vara sant. Jamen, vad finns det annars för anledning att skriva?

När jag själv har ställt frågan till gymnasieelever om det spelar någon roll om man vet att boken är sann eller påhittad, har det självklara svaret blivit: - Ja, det är inte intressant att läsa om man vet att det är påhittat! Angående en ungdomsbok som eleverna precis läst och som de i stort sett avfärdade, så påstod de att om de hade vetat att den var sann så hade den blivit mycket mer intressant. Jag menar - det var ju samma berättelse!

I DNs artikel står också att lärarna har abdikerat om de inte lär eleverna ramar för att tolka litteraturen. Då blir det bara enskilt tyckande som inte utvecklar läsandet alls. Det kan jag hålla med om. Men om man hjälper eleverna att bryta sina uppfattningar mot varandra och att reflektera djupare över vissa element i böckerna, så tror jag inte det krävs lärardominerade diskussioner för att läsandet ska fördjupas.