De norrbottniska satansverserna

...är en udda text- och bildupplevelse värd att uppmärksamma.

Att publicera en faksimilutgåva av en bok först lokalt utgiven 1990 med titeln (Sånt man inte med bästa vilja i världen kan) Kalla fakta om Piteå och tro att den ska nå ut till en bred(are) publik måste väl visa på mod i förlagsbranschen? Visserligen är inte författarna och icke-bröderna Ronny och Lasse Eriksson helt obekanta; båda är stå upp-komiker, har medverkat i radio och TV, skrivit musik m.m., men ändå. Jag som utflyttad pitebo kan läsa De norrbottniska satansverserna med stor behållning och känna igen den mentalitet som vi pitebor rodnande förknippar med oss själva. Jag skrattar hejdlöst åt märkliga/drastiska (men sanna, förstås) anekdoter och flinar mer introvert åt den lågmälda, kärva humorn. Marginalanteckningarna som bokens tidigare ägare tillfogat ger en extra dimension åt läsningen. Men kan ni andra uppskatta detta också, är min fråga?

Citat från en recension i Piteå-Tidningen av Thord Carlsson: ”Sannerligen om jag läst någon enda bok i ämnet som den här. --- Läs boken (---) för er egen skull och för era avkommors skull. Köp den, låna den, stjäl den, gör vad ni vill – men läs den!”

Av dessa uppmaningar bejakar jag alla utom den kriminella varianten. De norrbottniska... finns också som ljudbok, vilket måste vara en alldeles särskild lyssnarupplevelse. Författarna läser (och sjunger!) själva och som extra bonus medverkar Torgny Lindgren som gästuppläsare.

Läs också Lasse Erikssons Gode Gud ge mig tålamod – men gör det fort och Jag har kokat 200 000 potatisar men kan inte erinra mig en enda av dessa.