Bästa Bodil

Inte den senaste i raden av böcker, utan den sista. Visst känns det definitivt? Bodil Malmsten deklarerar nu att hon skrivit just det - Sista boken från Finistère, alltså. Jag tycker mycket om det hon skriver, det kan slås fast redan nu. Och jag är förstås inte ensam om det. I en intervju en gång berättade Bodil Malmsten att hon verkligen skrev med stor möda, alltså verkligen tampades med språket och skrev och skrev om många gånger. Att varje bok var ett grundligt hantverk, som tagit lång tid att frambringa. Det märks verkligen, att hon bemödat sig. Att hon arbetat med texten. Den flyter så bra, det är en fröjd att läsa. Allt är koncentrat, klokheter, språklig skönhet.

Bodil Malmsten är en sådan författare som kan skriva om vad som helst, något som t.ex. inte alls borde intressera mig (som ett liv i ett hus i Frankrike med kamp mot mullvadar och annat) och få det att bli angeläget och njutbart att läsa om. Nu skriver hon också om ett förlorat Finistère, om tre onda män från en stad nära Nantes och en fuskrenoverad lägenhet. Hon skriver om sina misslyckade försök att författa en erotisk roman och hon skriver om den oförglömliga Madame C. Jag önskar att hon blev NÖJD med sitt skrivande någon gång, men det blir man ju inte om man kommer från mellersta Norrlands inland och fjälltrakter. Kanske är det detta onöjda drag som bidragit till att frambringa så många bra författare från mellersta och norra Norrland? Vore man nöjd, ja, vad fanns det då för anledning att tämja ett språk?

Det var kallt.

Minus 15ºC den natten till den 18 januari 1988 i Spencer, Iowa. Till råga på allt så blåste det också och du vet säkert hur kallt metall bli i minusväder och blåst. Tänk dig sedan att du är en liten kattunge på åtta veckor som någon dumpar i ett metallrör. Öppningen kilas fast och det blåser rakt ner. Du sitter i en frys och allt du kan göra är att kura ihop dig och ha minsta möjliga kontakt med metallytan. Det gör att din trampdynor förfryser och skinnet lossnar.

Låter det här som en bra början på en bok? Faktiskt inte, men å så glad jag vart av att läsa den. För efter denna hemska inledning händer det fantastiska saker. Både med människor, samhället, infrastrukturen, nyhetskanalerna, it-flödet och inte minst med katten Dewey (namngiven efter klassifikationssystem för bibliotek). Dewey Readmore Books, ”Dewey Läs Fler Böcker”!

De flesta av oss har ett färdigt förhållningssätt till katter och det behöver inte omprövas på något sätt. Så länge du har ett öppet sinne och uppskattar en god – i detta fall, även sann – historia så har du en fin stund framför dig. Kan du inte vänta på boken Bibliotekskatten Dewey av Vicki Myron, går det bra att tjuvkika på http://www.spencerlibrary.com/.

Att resa eller inte resa

Jag har nyligen läst ”Den motvillige resenären” som är en biografi av Jenny Diski från 2007.
Det här är en bok som är skriven med en humor och självdistans som gjorde att jag tog den till mig direkt.

Egentligen handlar inte boken så mycket om resor som om längtan efter ensamhet och stillhet och kanske till och med om livets mening. Jag tyckte att den var befriande att läsa eftersom den så totalt avviker från det som anses värdefullt i vårt samhälle idag, som jakten på nya upplevelser, nya kontakter, bättre prestationer m.m.

Man får följa henne på tre olika resor: till Nya Zeeland, till en stuga i Somerset och till Lappland där hon vistas hos samerna under några dagar. Egentligen vill hon helst sitta hemma i sin soffa, läsa en bok, skriva och tänka, men reser gör hon för att få ännu mer tid för sig själv. Hon beskriver underhållande hur förväntningarna går i stöpet, men skildrar ändå på ett respektfullt sätt de människor hon träffar. Speciellt gäller det avsnittet om samerna och deras hårda liv. Någon äventyrlig person är hon inte och hon vill gärna ha det bekvämt. En kall natt i ett samiskt tält beskriver hon så levande att man riktigt känner hur kölden kryper in i skinnet…

Hon reflekterar mycket över vardagliga saker och betraktar också sig själv lite från utsidan. Man får veta en del om hennes uppväxt som bitvis verkar ha varit svår. Jag tyckte mycket om den här boken. Läs den!

Långsamhetens lov...

...finns bland dessa sidor. Linda Olssons bok: "Nu vill jag sjunga dig milda sånger", är en bok som jag inte skulle kunna ha läst. Däremot gjorde den sig ypperlig som cd-bok för mig. Linda, som själv läser boken, har en lugn och behaglig röst som kan gestalta de två kvinnornas dialog.

Veronika - den unga författarinnan som ständigt är på rörlig fot och har världen som arbetsplats.
Astrid - den äldre kvinnan som inväntar döden i sitt föräldrahem i en liten by i Dalarna. En plats hon endast lämnat en gång och då mot sin vilja.

Vad kan dessa två generationer ha gemensamt som dessutom är intressant att lyssna till? Något som finns i allas våra liv. Nämligen känslor som kärlek, sorg, upprymdhet, besvikelse, glädje, misströstan, nyfikenhet, ensamhet och tillförsikt.
Linda Olsson överbygger vackert de två kvinnornas vitt skilda livsförutsättningar och låter dom tillsammans dela och upptäcka nygamla vägar på livets stig. Livet är rikt och döden är en självklar deltagare. Hur vi känner och förhåller oss till dessa två förteelser avgör mycket av våra handlingar. Handlingar som i en nära väns sällskap kan undersökas igen och kanske, kanske hittar du något nytt inom dig själv. Något nytt som gör att livet förändras och du går lugnare ut i världen för att pröva dig själv än en gång.
Diktcitaten i boken är minst lika viktiga som handlingen. De så att säga kompletterar varandra och som en bonus i cd-boken får man även ett stycke Brams violinsonat sig till livs. Det här är en bok som jag bland annat rekommenderar till min mamma som nästan aldrig läser något. En bok som vi kan känna igen oss i båda två och som kan leda till många intressanta diskussioner framöver.

Förväntansfull....men tveksam

Jag har precis fått tag på En värld utan slut, Ken Folletts uppföljare till Svärdet och spiran. Vad ska man tro? Går det att 20 år efter en storsäljare få till det med en uppföljare och lyckas igen? Tja, vi får se om jag kommer igenom de 1204 sidorna. Det är länge sedan jag läste den första delen men jag minns den som spännande och lättläst och att karaktärerna följde med mig länge efteråt.

Del1 Svärdet och spiran består av de två böckerna Stormarnas tid och Maktens skördar och utspelar sig i England under 1100-talet. Där får man bland många andra möta Tom byggare och hans familj och efterkommande i deras liv och hur det hänger samman med byggandet av katedralen i staden Kingsbridge. Det är en riktig äventyrsroman där ingredienser som krig, kärlek, religion, makt, överflöd och fattigdom blandas till en riktig läsupplevelse.

Nu nästan 20 år senare har alltså del 2 kommit ut. Det har gått 150 år och Kingsbridge och deras invånare ställs inför nya faror och nya tider. Det är krig och pesten härjar och livet är allt annat än lätt att leva. Ja, jag har ju inte öppnat boken än, jag och många med mig antar jag har en spärr för att börja läsa bok i det här kolossalformatet. Men som sagt, jag är ju förväntansfull om än orolig för att bli besviken. Jag återkommer...

Böcker där vänskapen står i centrum!

Jag har läst två stycken underbara ungdomsböcker som handlar om vänskap och som utspelar sig i USA. Kärlek och annat avhandlas också såklart.

I Förgiftade äpplens klubb får vi möta Reena, Alice och Molly. De är väldigt olika, Alice kommer från New York, Reena är från Los Angeles och Molly från en liten håla på landet i USA. Alla tre har dock en sak gemensamt. De befinner sig på en internatskola och anledningen till att de är där är att de alla har hemska styvmödrar. Deras vänskap är inte självklar men de hittar varandra och bildar "De förgiftade äpplens klubb" som går ut på att de ska hämnas på sina elaka styvmödrar. Boken är både rolig och mysig och jag hoppas på en uppföljare.

Persikosommar fullkomligt älskade jag!
I den amerikanska södern träffar vi de tre tonårstjejerna Murphy, Leeda och Birdie. Murphy är den tuffa, coola bruden, Leeda en rik, präktig tjej och Birdie är blyg och lite bortkommen. Alla tre strålar samman på en persikoodling där de ska plocka persikor hela sommaren. Tjejerna gillar inte varandra från början men efter några gemensamma kvällsbad och olika äventyr växer vänskapen fram. Saker och ting kompliceras dock av deras olika bakgrunder, avundsjuka och killar. Jättemysig och bra bok som jag sträckläste. Vänskap och kärlek beskrivs jättefint i boken och i bakgrunden finns en härlig miljöbeskrivning av den amerikanska södern. Det finns dessutom en fortsättning på boken som jag hopppas kunna lägga vantarna på snarast!

Båda böckerna passar för ungdomar (tjejer kanske) från ungefär 15 år och uppåt och för vuxna såklart.

Dotterns favorit

När vår dotter föddes fick vi en bok i present av en kompis. Det var boken Ellen av Catarina Kruusval. Nu är dottern 1,5 år och Ellen är en av hennes favoritböcker. Hon kan läsa (jag menar höra) den hur många gånger på rad som helst. Den är så himla bra!

För er som inte vet så går storyn ungefär så här: Ellen är arg. Ellen vill inte ha den rutiga klänningen... men det kanske nallen vill. Ellen vill inte ha de svarta skorna... men det kanske elefanten vill. Och så vidare. Det enda Ellen vill ha är den stora fina svarta hatten som har tillhört morfar. När hon får ha enbart underbyxor och hatten på sig blir hon glad igen.

Väktarens Strid, av Joseph Delaney

Detta är fjärde boken i fantasy-serien om Väktarens Lärling.

Han heter Tom, fyller 13 år och är sjunde sonens sjunde son. Möjligheten till att börja arbeta är uttömda i hemtrakten och hans mor skickar iväg honom till traktens Väktare. Väktaren gör det som präster inte får eller kan. Han tar hand om allt otrevligt som inte hör till denna värld. Tom får bli hans lärling, men saker och ting utvecklar sig snabbare än vad Väktaren är van vid. Den kända världen närmar sig ett paradigmskifte, en mörkare tillvaro och Tom - Lärlingen - är den som kommer att stoppa detta.
Det här känner varken Tom eller Väktaren till och vi får i denna bok träffa en rädd tonåring, som tränar på att resonera och överväga oväntade situationen med sig själv. Något som jag kan känna igen mig i. Tom har sex äldre bröder och kontakten dom emellan är inte helt enkel. Deras mamma, vars bakgrund är lite mystisk, har försvunnit och Tom som var hennes favorit har ärvt allt det hon hade med sig från sitt hemland. Saker och kistor som nu står i ett förseglat rum dit endast Toms nyckel passar!?!. Rummet finns i föräldrahemmet där äldste sonen Jack och hans familj bestämmer. Detta arvegods måste nu Tom hämta, för där kan lösningen på deras nästa uppdrag finnas. Uppdraget är byn Pendle, där tre häxfamiljer håller på att ingå en vapenvia.

Jag tycker om fantasyböcker och dethär är en bok/serie som gärna kan läsas högt. De första i serien finns även som ljudbok (inläsare Jakob Eklund). Vilsenheten i tonåringstiden då så mycket skall bestämmas, tycks det, för resten av livet är nära och något att känna igen sig i. Vardag blandas med övernaturligt.Tonåringen Tom skall gå upp tidigt, har skrivning och läxläsning dagligen med en och samma lärare. En lärare som inte har allt för sympatiska drag. Toleransen och förtroendet dom emellan växer i varje bok och är något jag ser fram emot att följa. Den övergripande handlingen kan tyckas förutsägbar och har förväntade upptrappningar på vägen. Den beskriver personer och händelser ur ett patriarkaliskt synsätt. Väldigt fyrkantikt och logiskt och många av ortsnamnen klingar brittiskt. Men inget av detta stör den inre fantasibildens framväxt och jag har en härlig stunds förströelse när jag läser den. Väntan blir lång till bok nr fem.

Gillar inte matte!

Vill du lära dig matematik?
Då ska du läsa skönlitteratur!

Efter att ha läst klart boken: Napoleons Pyramider, av William Dietrich inser jag att om min matematiklärare i högstadiet haft något som helst vett så hade han arbetat tillsammans med svenskaläraren.

Aldrig har så komplicerade saker förklarats så enkelt och med vilken dignitet dessutom. Cheopspyramidens matematiska sinnerlighet framstår mer och mer som ett uträknat under. Modern forskning på denna "världens underverk" i äldre ordning, fortsätter oförtruteligt.
Begreppen: Fibonaccis talserie och kvadrater - Det gyllene snittet, Pascals triangel, Apotem och - naturligtvis - Pi. Antikens egyptier kom fram till talet 3,160 vilket visar sig vara väsentligt lite senare i boken.

Boken ja! Frimurarorden är utbredd i den hela kända världen och mer därtill får jag läsa. En av dess medlemmar, en medelmåttig sådan, är amerikanen Ethan Gage. Den före detta adjutant till Benjamin Franklin (under dennes europatid) är kvar i det omdanande Paris. Med sin lilla kunskap om nymodigheten elektricitet och svårslagna instinkter i kortspel tar han sig fram i efterdyningarnas revolutions-Frankrike. Vinner en gammal medaljong och handlingen har sin början. Alla vill ha detta forntida smycke, alla gör det som behövs för att komma över det och vår hjälte hoppar graciöst mellan vapen, bakhåll och för situationen passande allianser. 29-åriga Napoleon Bonaparte är i början av sin karriärstege och han låter amerikanen följa med på det Egyptiska fälttåget. Det forntida Egyptien och de som bor där nu på 1700-talet har fortfarande mycket gemensamt, även om mamlukerna styr egyptierna med järnhand.

Boken är lättläst, fängslande och de smakar lagom mycket ökensand i munnen. Har du som turist besökt Egyptien någon gång känner man liksom igen sig, även om Gizaplatån inte låg högst upp på utflyktslistan. Myllret i Kairo med sina trånga gator, åsnor och tygstycken som böljar svagt i vinden och allt detdär vita... så att man kisar med ögonen.

Kort sagt är boken är en riktig äventyrsroman. Som gjord för en uppföljare. När man har läst slutet och ser en dollarsedel framför sig tänker jag osökt på författaren Dan Brown och vissa av hans böcker. Men det är en helt annan historia.

Läskig framtid i Hungerspelen

Tänk så här: Det är framtid och det har varit krig. En stad styr över tolv olika distrikt. I staden lever människorna gott och det finns all tänkbar teknologi. I distrikten får människorna arbeta hårt för att överleva. Varje år ordnas ett hungerspel där två deltagare från varje distrikt väljs ut genom ett lotteri. Hungerspelen är både underhållning och en påminnelse för distrikten att inte göra uppror. Deltagarna är mellan 12- 18 år och spelet går ut på att deltagarna ska döda varandra tills bara en vinnare återstår. Detta är årets händelse och direktsänds i tv. Låter detta hemskt? Det är det.

Katniss lever i koldistriktet där hon får kämpa varje dag för att överleva. Tillsammans med sin vän Gale tjuvjagar hon i skogen för att få ihop till mat. När hennes älskade lillasyster som bara är tolv blir utlottad till att vara med i spelet anmäler sig Katniss som frivillig och tar hennes plats. Tillsammans med en pojke, Peeta från hennes distrikt får hon åka till staden och förbereda sig för spelet, de stylas och måste skaffa sponsorer som stödjer dem i spelet. Snart nog så börjar det. Hur ska Katniss klara sig i spelet mot deltagarna från en del mer välmående distrikt där deltagarna faktiskt tränas för att vara med i hungerspelen?

Hungerspelen är som en film eller en tv-serie och man måste hela tiden läsa mer. Den är verkligen spännande på det där - jag måste veta vad som händer nu - sättet. Hemsk, våldsam och sorglig är den såklart också och väldigt samhällskritisk. Boken är som en blandning mellan Expedition Robinson och Flugornas herre. Jag gillar författarens karaktärer som tillåts vara komplicerade, ingen människa i boken är t.ex. helt god eller helt ond.

Både Stephenie Meyer och Stephen King har hyllat Hungerspelen som skrivits av Suzanne Collins och jag kan bara stämma in i hyllningskören, läs, läs, läs eller stoppa genast boken i händerna på en ungdom som vill ha en spännande bok att läsa.

Trollsländor och spikskor

Nu har tredje boken i serien ”Hur ser orden ut? med text av Anna Ribbing och bild av Mati Lepp kommit ut.
Den är lika rolig som de föregående tycker jag, med bokstavliga illustrationer av hur ord och uttryck kan se ut. Det är kul med bilder av ”gående bord”, ”tårta på tårta”, ”grön av avund”, ”svartsjuk” med mera, och ni kan ju själva tänka er hur en illustration av ”Spökboll” kan se ut!

Att som barn få läsa och prata om bilderna tillsammans med en vuxen måste vara ett roligt sätt att få reflektera över språket och vad om egentligen menas med olika ord och uttryck.

Äntligen boksamtal!

Snart är det dags! Jag ska leda mitt allra första boksamtal enligt Aidan Chambers modell. De utvalda försökspersonerna är inga mindre än elever från Samhällsvetenskapliga programmets första gymnasieår (i fortsättningen kallade SP 1 A & B). De böcker som vi ska diskutera är skrivna av den svenska författaren Katarina Kieri.

Det hela började med att jag läste Kieris böcker Ingen grekisk gud, precis (2002) och Dansar Elias? Nej! (2004). Den sistnämnda tilldelades Augustpriset 2004. Sedan träffade jag klasserna i klassrummet på SP-programmet och berättade med stor entusiasm om författaren och dessa två böcker. Eleverna fick välja vilken bok de ville läsa och vi gick tillsammans till biblioteket där de lånade den bok de valt.

Dansar Elias? Nej! har en kille som huvudperson. Ingen grekisk gud, precis handlar om en tjej. Och lite förutsägbart sådär, så lånade killarna (alla utom en) boken med killen i huvurollen och tjejerna (alla utom tre) boken om tjejen.

Nu har förhoppningsvis alla läst sin bok och är sugna på att dela med sig av sina reflektioner och åsikter. Dagen D närmar sig och det ska bli mycket intressant och roligt att få dela denna läsupplevelse med eleverna. Till vår hjälp har vi Aidan Chambers och hans utomordentliga metodbok Böcker inom oss - om boksamtal (1998). Nu är det bara att önska mig och eleverna lycka till, men det här klarar vi såklart galant. :-)

Nattfåk av Johan Theorin

Ja, jag vet att jag är sent ute. Och ja, jag vet att det redan har bloggats flitigt om denna bok. Men jag vill ändå dela med mig av min läsupplevelse till er unika läsare av Barbabloggen.

Nattfåk är Johans Theorins uppföljare av Skumtimmen som kom förra året. Båda böckerna utspelar sig på Öland och det öländska landskapet spelar en huvudroll i båda romanerna. Fåken är den isande storm som regelbundet drar förbi under vintern till stora bekymmer för människorna till sjöss och de bofasta iland.

Romanen utspelar sig på norra Öland vid den gamla gården Åludden som ligger alldeles vid havet och dit det också hör två fyrar. Här har många lidit skeppsbrott under århundradena när fåken slagit till och mycket vrakgods har tagits om hand och använts i uppbyggnaden av gården. Hit flyttar en Stockholmsfamilj för att bygga upp en ny tillvaro långt från den stressade storstadsmiljön. Snart sker ett dödsfall på gården, är det en olycka eller är det ett mord? I sorgen och förvirringen hos familjen händer andra märkliga ting, är det sorgen som tar sig sådana uttryck eller spökar det på gården?

Utanför gården pågår det vanliga livet. Geldof från Skumtimmen dyker upp även här, inbrottstjuvar, lokala poliser och landsortsbor lever sina liv och brottas med sina vardagliga problem. Ja, vad är det som händer egentligen -nutid och dåtid blandas med realism och övernaturliga händelser på ett Öland där fåken kommer allt närmare....

Så sitter jag där då...

...och läser den senaste i raden av Nobelpristagare, ni vet han med det låååånga fraaaanska förnamnet. Jean-Marie Gustave. Ett stilfullt efternamn har han också: Le Clézio. En föredömligt tunn bok, Afrikanen - självbiografisk - passar som tågläsningsbok (jag har korta tågresor till och från jobbet varje dag). Nu har jag visserligen bara hunnit läsa ett par sidor men jag gillar anslaget: "Ansiktet jag föddes med har jag en del att säga om. Först att jag måste acceptera det. Att påstå att jag inte tyckte om det vore att ge det en betydelse det inte hade när jag var barn. Jag hatade det inte, jag struntade i det, jag undvek det. ---" Nu har jag sanningen att säga också plockat på mig en till väskbok, att läsa i farten s.a.s., och det är Bodil Malmstens Sista boken från Finistère. Kanske kan jag växla lite, ena dagen Afrikanen, andra dagen lite Bodil... En udda blandning möjligen, även om den uppmärksamma skönjer ett franskt tema.

Ny favorit bland den amerikanska underhållningslitteraturen - Jodi Picoult

Till helgen tänkte jag tipsa om en av mina nyupptäckta favoriter bland de amerikanska underhållningsförfattarna, nämligen Jodi Picoult. Fem av hennes böcker finns översatta till svenska. Jag har läst två, Försvinnanden och Den tionde kretsen men planerar att läsa flera! Populärlitteratur extra skulle jag vilja kalla denna typ av litteratur. Picoults böcker gör djupdykningar i det amerikanska samhället idag och ofta utspelar de sig i New England, vilket tilltalar mig eftersom denna del av USA är den jag är mest svag för. (Eller i alla fall bilden av New England kanske jag ska säga att jag är svag för, verklighetens New England kan säkert vara helt annorlunda mot den bild som ofta målas upp i diverse filmer och böcker.) Den tionde kretsen handlar om Trixie, en helt vanlig tonåring vars hela värld rasar samman när hon anklagar en av de poulära killarna i hennes High school för våldtäkt. Försvinnanden handlar om Delia som när hon ska gifta sig börjar få märkliga minnesbilder från en barndom som hon inte känner igen och det visar sig att hon får omvärdera hela sin uppväxt när hon får ett chokerande besked. Böckerna är spännande, välskrivna och lika svårsläppta som deckare. Mycket bra underhållning blandat med samhällsfrågor skulle jag vilja säga. Så har du inget att läsa till helgen eller tröttnat på deckare tycker jag att du genast ska plocka upp en av Jodi Picoults böcker!

En ny Bredow?

Jag har nästan bara läst ungdomsböcker den senaste tiden och hjälp vad det finns mycket bra ungdomsböcker! Alla borde läsa en så kallad "ungdomsbok" om året. Minst. För man behöver absolut inte vara ungdom för att ta bra ungdomsböcker till sitt hjärta, ibland behöver man bara vara lite ung i sinnet.

Två ungdomsböcker som jag precis avslutat är Johanna Lindbäcks (som skriver på boktipsbloggen bokhora) "Min typ brorsa" och hennes debut "En liten chock". Typiska ungdomsböcker skulle jag vilja påstå men åh så bra. Temat är kärlek i båda, kärlek med förhinder. "Min typ brorsa" handlar om en tjej och en kille som är plastsyskon och blir kära i varandra. Ni förstår ju problemet! "En liten chock" handlar om Gustaf som är kär i sin lärare (en vikarie som går på lärarhögskolan) men samtidigt blir han kompis med Elin, en populär tjej i klassen. Såklart innehåller böckerna mycket om skolan (böckernas huvudpersoner går på gymnasiet) och relationer. Böckerna verkar gå hem hos ungdomar och jag tycker mig ana en viss likhet med ungdomsfavoriten Katarina von Bredow. Så jag skulle rekommendera Johanna Lindbäck till de som läst alla Bredows böcker och vill ha något liknande. Har ni läst henne? Håller ni med?

Piratprinsessan

Piratprinsessan och Pannkaka av Judy Brown

Är det en prinsesstrend som drar fram både i böcker och kläd- och prylvärlden? Jag tycker mig kunna se att det är mycket rosa, glitter och guld men att prinsessorna samtidigt kan vara tuffa.

Piratprinsessan är Polly. Hennes uppgift är att rädda andra olyckliga prinsessor. En dag får hon ett brev om att prinsessan Pannkaka behöver hjälp. Prinsessan Pannkaka håller på att bli tvingad till att gifta sig med en prins som hon inte vill.

Men oväntat blir den tuffa Polly utsatt för en förtrollning, där tuffheten försvinner och hon blir dryg och överdrivet pimpinett.

Några frågor jag ställer mig är hur det står till med tankar om vad flickor kan göra och hur de förväntas uppföra sig.

Boken är lättläst. Innehållsmässigt tycker jag att den är slätstruken och lite larvig.

Världens elakaste fröken

Världens elakaste fröken av Petter Lidbeck

Höstterminen ska snart börja för alla skolbarn. Just nu fick jag tag i en bok som heter ”Världens elakaste fröken”, en bok för den s k mellanåldern 10 – 12 år. Detta är en bok som jag blir riktigt rädd av att läsa. Visserligen läser jag kanske på ett vuxet sätt. Men här kan det vara värt att besöka http://www.tiden.se/ och själv läsa vad Petter Lidbeck säger om sin bok. Lidbeck är själv lärare och känner väl till en del om skolans värld.

Jag funderar på om boken kan roa barn och vuxna som läser den?
Som sagt själv blir jag rädd. Kanske har de elakaste lärarna försvunnit från skolan nu? Finns bara elaka kvar? (Elak, elakare, elakaste). Bokens historia är en påhittad berättelse säger Lidbeck, men jag blir illa berörd och berättelsen oroar mig mer än vad den är närheten av att vara en roande läsning.

Men de barn som blir utsatta för vuxnas elakheter, kan de någonsin återhämta sig? Kan de förlåta? Rycker de på axlarna och går vidare? Har de lärt sig ett elakt beteende som de själva använder sig av?

Brudskeppet av Jojo Moyes

Brudskeppet av Jojo Moyes handlar om de australiensiska flickor som under andra världskriget gifte sig med brittiska soldater. Författarinnan Jojo Moyes har inspirerats av sin mormor som själv var en krigsbrud. När boken börjar är kriget slut och krigsbrudarna ska återförenas med sina män. 650 flickor får dela ett ombyggt hangarskepp med tusentals marinofficerare och besättningsmän. Boken handlar om fyra väldigt olika flickor som delar hytt under den 6 veckor långa resan. Det är Frances- en hemlighetsfull sjuksköterska, Avice -en socitetsflicka, Jean- bara 16 år och Margaret- en farmarflicka. På fartyget hålls män och kvinnor avskilda från varandra på olika däck. Det är strikta umgängesregler som gäller för alla ombord, men det är svårt att efterfölja reglerna!

Ett tecken på att en bok är bra är när man längtar efter att läsa den när man inte har möjlighet. Så var det med denna. Man vill veta mer om flickorna och om livet ombord! Jag gillar också alla citat som finns i början av kapitlen. När jag läste denna bok funderade jag mycket på skillnaderna i vår tid och tiden som var då. Skillnaderna mellan män och kvinnors liv. Tänk vad mycket som har hänt på relativt kort tid!!!

En halv gul sol

En släktkrönika på 678 sidor (pocketupplagan) hör inte till vanligheterna att jag tar mig igenom. Men En halv gul sol av den nigerianska författaren Chimamanda Ngozi Adichie är verkligen helt fantastisk. Den utspelar sig under 60-talets inbördeskrig i Nigeria, som skördade många människoliv både i strid och av svält och som satte utbrytarstaten Biafra på kartan. Vi får följa systrarna Olanna och Kainene och deras familjer som tillhör de priviligierade i Nigeria, men också de drabbas hårt av kriget. En halv gul sol är en riktigt bra och engagerande roman om krig, kärlek och vänskap. Den är välskriven och trots omfånget är inte ett enda ord överflödigt. Bäst i år, hittills!