Hemligheten kanske är den bästa boken jag har läst någonsin. Läs den!
Linda Skugges texter har alltid intresserat mig och jag har läst flera av hennes texter och böcker under åren. Som synes i denna blogg har jag nyligen läst Linda Skugges blogg mellan 2005 och 2007 i bokform. Nu har jag gett mig i kast med ett urval av hennes samlade krönikor i Expressen mellan 1998 och 2001. Boken där dessa underbara texter finns heter Akta er killar här kommer gud och hon är jävligt förbannad (och andra texter). Bara en sån sak som titeln, säger mycket om vad boken innehåller. Under dessa år var Linda Skugge uttalad feminist och det avspeglas självklart i hennes texter. En rolig och spännande sak är att följa hennes tankar då och jämföra dem med hennes tankar några år senare (Blogg 2005-2007) och se hur hon har utvecklats både tankemässigt och stilmässigt vad gäller sättet hon väljer att skriva på. Lite extra spännande blev det att läsa hennes texter i bakvänd kronolgisk ordning som ju blev fallet för mig. Jag ska självklart gå ännu längre tillbaka och läsa om Men mest av allt vill jag hångla med nån som är Linda Skugges dagboksanteckningar från 1991 till 1993. Och så har jag precis lagt till hennes nuvarande blogg på tidskriften Amelia på min netvibessida. Vill du också följa Linda Skugges blogg på Amelia, kika här.
Ni har väl inte missat den underbara serien om familjen kring resturangen la Stella? Smultron och svek är den första delen i serien "Familjen kring la 
Stella". Boken är en relationsroman. Den utspelar sig i Östersund och handlar om Liselotte, vars man äger resturangen La Stella i Östersund, samt hennes barn och övriga familj.
Vad får man om man plussar ihop boken och bloggen - jo, bloken. En blok är alltså en blogg i tryckt bokform. Rätt populärt och har funnits ett tag. För mig personligen är det dock ett rätt nytt fenomen. Jag ramlade över Linda Skugges bok (förlåt, jag menar blok) Blogg 2005-2007 igår. Bloken innehåller Lindas blogginlägg som hon gjorde på sin blogg på Expressen under 2 års tid. Det känns lite snopet att jag missade att läsa bloggen då när det begav sig, på riktigt liksom, som blogg. Min undanflykt är att jag bodde utomlands under halva 2005. Kanske räknas inte det som ett bra argument, men då får jag väl stå för det och erkänna att jag är mer omvärldsbevakande nu än vad jag var då. Hur som helst började jag läsa Blogg 2005-2007 i morse på tåget till jobbet. Vad jag tycker? Om man säger så här, jag ville inte stiga av tåget när jag var framme vid min station. Ville sitta kvar och läsa helt enkelt. Tänkte på hur jag skulle ha uppfatat boken om jag läst den när den kom ut 2007. Antagligen annorlunda. Jag är nu van att läsa bloggar och följer flera stycken. Jag tror att jag lättare tar till mig innehållet nu, eftersom jag är inne i strukturen eller tänket som det så populärt heter nuförtiden.
Andra var mer inne i bloggsfären 2007 och Anna-Stina Axelsson som då var en av de fasta bloggarna på Barbabloggen gjorde detta inlägg.
Nu såg jag att hon funderat över ämnet igen i Bibliobuster. Det är alltid lika intressant att läsa hennes reflektioner tycker jag.
På tåget hem ska jag kasta mig över Skugges bok igen. Varför slutar jag inte redan nu?!
PS. Missa inte att kolla på omslaget på boken. Stickning var ju bara så inne 2007. Är det det än?
Växla ner!
77 sätt att leva bättre på mindre av Karin Lilja
Jag har en svaghet för böcker som handlar om downshiftning. Och här är ännu en. Det som jag gillar med dessa böcker och så även Karins Liljas är att hon skriver om att förändra sitt liv om man vill till det enklare. Men det handlar om att våga vilja välja..
Kanske kommer man då inte ha lika mycket pengar i sin plånbok och på eventuella bankkonto, men livskontot, det man gör i vardagen, vad man gör just nu där man befinner sig i livet., den tillvaron blir kanske rikare. Lilja skriver utan pekpinnar och det är också det som är viktigt med en sådan bok, så att den inte verkar alltför klämkäck och att ”det är så enkelt så”.
En liten utflykt till grannstaden behöver inte vara sämre än resan till andra sidan jordklotet.
Minns med spänning för egen del hur vi för något år sedan körde till ett naturområde för att lyssna efter lövgrodorna.
Jag har läst flera av Anna Kåvers böcker om psykologiska problem, bland annat "Att leva ett liv - inte vinna ett krig" som handlar om acceptans och som jag verkligen uppskattade. När jag såg att hon även skrivit en om social fobi gick det på nolltid innan den var utläst. Som vanligt skriver hon lättbegripligt och jag tyckte att jag fick en bra insikt i hur problemet social fobi kan se ut och hur det kan motverkas.
Boken är väl egentligen framförallt till för dem som själva har problem med social fobi, anhöriga och personer som i arbetet träffar på människor med social fobi. Men jag tror att den kan vara intressant för alla med psykologiskt intresse. Även om man inte har någon nära som har de problemen har vi ju alla någon gång träffat på extremt blyga personer och "Social fobi" är ett sätt att förstå vad som rör sig i deras sinnen.
Hur får man tips om en bra bok i dagens Sverige? Hur hittar jag en bok som passar just mig? Man kan förstås läsa den här bloggen, fråga på biblioteket, fråga en kompis, kolla tidningarnas boktips eller varför inte prova alla de nya boktipssajterna som poppat upp de senaste tiden.
Själv har jag fastnat för några litteraturbloggar som jag följer: Bokhora, Bokfreak och Järfälla folkbiblioteks blogg. Som litteraturpedagogen Karna Nyström sa igår på en föreläsning jag var på: " Bloggar om litteratur är vår tids litterära salonger". Det stämmer rätt bra faktiskt!
Andra snabba tips är att gratis bli medlem Bok.nu och Boktipset.se eller Bokcirklar.se. Bok.nu och Boktipset.se påminner mycket om varandra, men där finns olikheter. På båda sajterna kan man skriva in vilka böcker man har läst och betygsätta dem. Utifrån detta görs sedan en automatisk och systematisk genomgång av böcker som liknar dem man gett högt betyg och så får man boktips på böcker som "sajten" helt enkelt tror att man skulle tycka om. Praktiskt! På Boktipset.se kan man dessutom fylla i sin status på en statusrad (liknande Facebook) samt skriva på varandras klotterplank. På Bokcirklar.se kan man starta egna bokcirklar eller delta i andras cirklar och diskutera det man läst. Självklart rymmer alla dessa tjänster mycket mer. Gå med själv så får du se!
Mitt sista tips för att få läsinspiration är att kolla in dina vänners bokhyllor på Facebook. Det hittar du under applikationen I´m reading.
Elizabeth George tillhör mina pålitligaste husgudar och därför lät jag en av hennes senaste böcker följa med på påskresan.
I slutet av boken blir kriminalkommisarie Thomas Lynleys fru mördad av en tolvårig pojke. Hur kan en så ung människa begå ett så kallblodigt mord? Den frågan bär man med sig när man börjar läsa den här boken, som till skillnad från Georges andra romaner inte är någon traditionell deckare. Thomas Lynley och Barbara Havers figurerar inte överhuvudtaget i historien, utan läsaren får stifta helt nya bekantskaper.
Huvudpersonen Joel växer upp i Nort Kensington; en av Londons tuffaste förorter. Pappan har dött under tragiska former och mamman sitter på mentalsjukhus, oförmögen att vara förälder till sina barn. Joel blir tillsammans med sina syskon, femtonåriga Ness och sjuåriga Toby, dumpade på sin fasters trapp när farmodern flyttar till Jamaica. Fastern gör sitt bästa för att ta hand om de vingklippta syskonen, men förmår inte hantera alla de problem och sorger som syskonen bär på. Joel tar på sig huvudansvaret för sin lillebror och när brodern börjar trakasseras ser han sig tvungen att ta till en lösning vars konsekvenser han inte kan förutse.
Boken skulle, som de flesta av Georges böcker, vinna på att kortas ned en smula. Trots det är boken mycket välskriven och läsvärd. Jag blev väldigt tagen av Joels försök att efter bästa förmåga trygga familjens tillvaro och göra det rätta. Han har många vuxna omkring sig som också försöker få ordning på syskonskaran, men de har aldrig någon chans mot de starka krafter som styr livet i North Kensington.
Efter att ha hört talas om "Bitterfittan" lånade jag hem ljudboken för att själv bilda mig en uppfattning. Så långt jag kom handlar den om en trött småbarnsmamma som fylld av dåligt samvete tar ett break för att komma ifrån ett liv som hon själv upplever som ojämställt och krävande.
Aldelles i början tyckte jag att scenariot där hon satt själv på flygplanet på väg på en charterresa ensam var intressant. Det var en annan röst än den entusiastiska nyblivna föräldern som bara förespråkar femiljeliv. Men när jag lyssnat klart på första skivan var allt det intressanta överskuggat av bitterhet och motivationen att fortsätta lyssna var lika med noll. Varför ska jag lyssna på hennes bittra klagan över att inte hon är nöjd med sitt liv?
En del skulle kanske säga att den är intressant eftersom det är samhällskritik och en del känner kanske igen sig. Jag gör det inte och har aldrig riktigt känt igen mig i rollen som kränkt kvinna. Kanske är det för att jag är för ung och utan barn men jag vill också tro att jag tillhör en yngre generation där krigsföringen för jämlikhet inte behövs på samma sätt. Egentligen är det ju bara i mötet med kränkta feminister som jag känner mig förminskad på grund av mitt kön.
När vi kommer in i berättelsen har tre unga män åkt ut till en stuga vid en sjö. En av dem är psykiskt sjuk, är intagen på en psykiatrisk klinik men har permission över helgen. De åker ut på en båttur och och en av männen (han som är psykiskt sjuk) kastar sig plötsligt ut i vattnet och sjunker. De två andra gör ingenting för att rädda honom.
Kommisarie Konrad Sejer och Jakob Skarre kallas till platsen. Flera frågetecken finns angående dödsfallet. Är det verkligen självmord? Så småningom får vi reda på att det finns en mörk händelse i det förflutna som haft stor betydelse för händelseutvecklingen.
Genomgående finns i boken en frågeställning om vem som egentligen är ond eller god. Fast man betraktar sig som en god människa kan man hamna i omständigheter som gör att man handlar orätt. Det är lätt att vara god så länge man inte utsätts för svåra prövningar…
Karin Fossum skriver ofta om utsatta och lite sköra och psykiskt instabila personer. Jag läser om henne att hon har arbetat både med psykiskt sjuka och med utvecklingsstörda och det märks att det är ett ämne som ligger henne nära.
En bra bok!
"Afrodites klinik för motvilliga älskande" handlar om kärleksromansförfattarinnan Rebecca som bryter upp med sin kille och tappar tron på kärleken. Efter att ha återfått sin låtsaskompis från barndomen börjar hon gå i terapi och undersöker hur kärleken egentligen ser ut i verkliga relationer.
Gudarna på Olympen blir alltmer kritiska mot Afrodite och tycker inte att hon gör sitt jobb. När till och med Rebecca blir skeptisk till romantiken är det närmast kris hos gudarna.
Jag lyssnade på "Afrodites klinik för motvilliga älskande" som ljudbok och tyckte att det var klockrent. EwaMaria Roos var duktig som uppläsare och hon lyckades verkligen förmedla en känsla av de olika karaktärerna i boken. Författaren lyckades också bra med att väva ihop grundhandlingen med många fina sidospår utan att tappa den röda tråden. Istället gav det en reportage-känsla och jag kände igen mig mycket i resonerandet kring den stora kärleken. En härligt fantasifull och småkomisk bok om kärlekens rus och allvar.
Hemma hos oss har 2-åriga dottern en ny favoritbok - Vems mormor heter den. Den är skriven av Stina Wirsén och handlar om känslor. Denna underbara bok tilltalar även mig som mamma. I Vems mormor får man bekanta sig med Nallen som har en mormor som hon älskar väldigt mycket. Mormor är rolig och bra på att leka. Nallen har även en kusin, men det vill hon inte ha. Hon tycker att kusinen är dum och ful, eftersom hon konkurrerar med Nallen om mormor. Kusinen har dessutom missuppfattat en sak. Hon tror tror att mormor heter farmor. Boken slutar dock lyckligt med att Nallen tycker om både sin kusin och sin mormor. Fin bok om svartsjuka och mormor/farmor-problematiken för små barn.
Senast lästa ungdomsbok: Min typ brorsa av Johanna Lindbäck. Hur bra var den? 4 av 5. Mitt tips: läs den!
Min typ brorsa handlar om Nina som är 16 år. Hon bor med sin mamma i Umeå. Mamman internetdejtar och träffar en man som hon tycker mycket om. De träffas en del och vid nyår bestämmer mamman att hon och Nina ska åka upp till Luleå och fira nyårsafton tillsammans med mannen och hans familj. I familjen finns två söner: Daniel (16) och Wille (17). Besöket är helt okej, men Nina testar sin mammas tålamod genom att över en natt bli vegetarian. Allt för att reta sin mamma.
Efter några månader bestämmer sig de vuxna för att flytta ihop. Wille, Daniel och pappan flyttar till Umeå. Den nya familjen funkar rätt bra ihop, men så småningom växer känlor fram som inte bör finnas där. Kan man bli kär i sin typ... brorsa? Hur hanterar man det?
Jag har läst den omskrivna och omdebatterade självbiografiska skildringen Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva. Författaren är Ann Heberlein, teologie doktor och forskare i etik, debattör och skribent.
Boken ger en intressant och viktig inblick i hur det är att leva med bipolär sjukdom, tidigare kallad manodepressivitet. Texten växlar mellan beskrivningar av besök på psykakuten, resonemang kring självmord, starka uttryck för kärlek och omtanke till de tre barnen och hur hon i det känslomässiga kaoset ändå lyckas göra skarpa analyser i ett debattprogram i tv eller hålla välbesökta föreläsningar vid universitetet.
Personligt och självutlämnande och en bok som är svår att släppa, även när sista sidan är utläst.
Inlägg
Alla kommentarer
