Författarinan Alexandra Coelho Ahndoril

Född 1966 och uppväxt i Helsingborg med portugisisk mor och svensk far. Bor numera i Stockholm, är litteraturkritiker och innehar en doktorandtjänst i litteraturvetenskap. Hennes debutroman Stjärneborg belönades med Katapultpriset för 2003 års bästa debut. Boken jag har läst heter Birgitta och Katarina.

Mycket har skrivits om heliga Birgitta och hennes familj men inte såhär. Jag tyckte inte om det sättet som författarinnan tog sig ann historien eller på det sättet den är skriven. Vissa delar vart jag riktigt upprörd av. Med andra ord så grep den mig – ändå.
Det jag fastnade mest för var den 13-åriga Birgitta och hennes 11-åriga syster Katarinas bröllop. En ren handelshistoria där nya, inflytelserika allianser skapades. Fortsättningen och vuxenlivet för kvinnor inom adeln ter sig som det brukade och vändningen kommer inte hastigt. Behovet av något mer, icke jordiskt i Birgittas liv är en önskan från tidig ålder som inte låter sig utplånas, vad än de vuxna och myndiga i hennes liv bestämmer. Först hennes far och sedan hennes man.
Uppenbarelserna då? DET är intressant skrivet. Kanske var det så, kanske inte. Hur tar jag tillbaka makten över mitt liv?, eller är det något ”annat” som sker?
Sedan finns en sidohistoria i boken som gav mig mersmak. Birgittas dotter Katarina, namngiven efter Birgittas egen lillasyster, är en kvinna som tidigt präglas av sina livserfarenheter. Hon utvecklar en stark lidelse för att uppfylla de mål som modern propagerat för, ibland omedvetet inför det lilla barnet. Barnet växer upp och skapar egna regler för hur hon skall nå de målen samtidigt som hon ständigt söker en bekräftelse från Birgitta.
I ärlighetens namn så blir det en växelhistoria emellan dessa två kvinnor som i slutet av boken befinner sig i storpolitikens nav Rom, ”medans påven sitter i Avignon och äter päron”.
En lättläst historisk roman, skriven av en kvinna om kvinnor som tagit plats i vår historia via den mest patriarkiska vägen av alla – via kyrkan.

Borttappad bok

Torsdagen den 4 dec, glömde en god vän till mig sin bok "Pilgrimsliv" av Hans-Erik Lindström på ett tåg från Stockholm till Linköping/Mjölby. Tågresan startade vid 7-tiden på morgonen.

Vi undrar om någon har sett den, läst den? Har den gett något att fundera över? Som sagt vi är mest nyfikna på bokens resa i landet runt, eller om den finns på en hittegodsavdelning.

Minst sagt komplicerad kärlek

Har just läst ”Sputnikälskling” av Haruki Murakami, den första bok jag läser av författaren.
Historien handlar om en ung kvinna, Sumire, som vid tjugotvå års ålder för första gången blir våldsamt förälskad. Det hela kompliceras av att föremålet för kärleken är en sjutton år äldre gift framgångsrik affärskvinna. Ännu trassligare blir det av att historien om Sumire berättas av en ung man som i sin tur själv är kär i Sumire.

Sumire blir anställd som assistent hos affärskvinnan och följer med henne på en resa till Europa. En dag, när de befinner sig på en grekisk ö, försvinner Sumire spårlöst. En sorts magisk, parallell drömvärld finns hela tiden närvarande i boken och ger den en speciell stämning. I baksidestexten kan man läsa att precis som i ett par av Murakamis tidigare böcker
”håller Murakami en dörr öppen in i en annan värld, en surrealistisk drömvärld, som finns där både som ett hot och en möjlighet”.

Den här boken gav mig mersmak, jag läser gärna fler av den här författaren.

Älskade krig

Jag måste bara tipsa om den senaste boken som jag har läst. Den har titeln Älskade krig och är skriven av Johanne Hildebrandt, ni vet författaren till bland annat bronsålderstrilogin Sagan om Valhalla.

Att läsa Älskade krig var en annorlunda bokupplevelse för mig personligen. JAg läser sällan skönlitteratur om krig, ej heller facklitteratur om samma ämne. Boken handlar om TV-journalisten Sara som efter en stor skandal blir sparkad från sitt jobb som hyllad programledare på TV. Sara blir offentligt mobbad och riskerar att bli skuldsatt eftersom hon inte har något jobb. Hennes sista chans är att acceptera det makabra erbjudande hon fått av en rik affärsman. Sven Banér vill att Sara ska resa till Irak och leta upp hans son Magnus som inte har varit kontaktbar under en längre tid. Magnus är soldat i den amerikanska armén och har legat ute i krig i flera år. För detta uppdrag ska Sara få snuskigt mycket pengar och hon anar att det inte bara är för att det råder krig i Irak som Sven Banér är villig att betala ut denna summa till henne. Något annat ligger bakom och hon är nyfiken på vad.

Sara och Magnus känner varandra sedan tidigare och Magnus är en person som Sara tycker väldigt illa om. Hon känner starkt att hon inte vill åka till ett land där det råder krig och riskera sitt liv för att få tag i honom. Samtidigt har hon inget annat val, om hon inte vill stå utblottad. Sara reser alltså till Irak och förändras för alltid som människa. I Irak möter hon Jasmin, en irakisk tolk som i hemlighet arbetar åt den amerikanska armén. Hon riskerar sitt liv varje dag, både i kriget och genom att arbeta åt "fienden".

Detta är en mycket läsvärd bok som jag verkligen rekommenderar. Om man vill läsa mer om Irak och verkligheten bakom boken kan man gå in på denna blogg.

Boknördar är vi allihopa?

Jag hittade det här roliga boknördstestet och tänkte att detta måste jag dela med mig av. Lycka till!

Järfälla folkbibliotek bloggar också

Det finns många intressanta bloggar ute på webben. En av dem är Järfälla folkbiblioteks blogg. Som bloggare är Järfälla folkbibliotek (och dess personal) rätt nya. Bloggen startades med ett ryck den 27 oktober i år. Då inleddes bloggbanan med en maratonbloggning (för övrigt ett mycket bra tips!). Sedan dess händer det ständigt saker på bloggen och det är det som gör det extra roligt att följa den - att den är så levande.

Spännande ungdomsbok

En av de Augustprisnominerade böckerna i år var ungdomsboken Den femte systern av Mårten Sandén. Nu vann den ju inte, men en bra bok är den och detta är värt att nämna tycker jag.

Det är sällan jag har läst en så spännande bok! Från första sidan var jag fast och ville bara läsa vidare för att se hur det hela hängde ihop. I början ar det många personer och släktskap att hålla reda på och då var jag tacksam över det släktträd som finns allra först i boken. Dit återvände jag många gånger under läsningen för att vara säker på att jag förstått allt rätt. Plus för släktträdet alltså!

Själva storyn handlar om tonåriga Jannike som har en något brokig bakgrund, då hon har valsat runt i fosterfamiljer och varit ett "problembarn". Hon befinner sig i början av boken på ett museum där hon är praktikant. Hennes arbetsgivare är gravida Elisabeth som bär på ett mycket speciellt barn.

År 1831 lyckas en man vid namn Karmelius öppna porten till Helvetet med hjälp av sina fem döttrar. Planen är att en av döttrarna ska ta emot Herrn och så småningom föda hans ban, d.v.s. Djävulen. Ritualen blir dock avbruten när tjänsteflickan Carmen och Karmelius yngsta dotter Esther lyckas fly.

Jannike är "synsk" och har syner som är över hundra år gamla. Hon förstår inte riktigt vad det är hon ser, men hon ser det genom Carmens ögon. Man förstår ganska snabbt att hon är en väldigt speciell flicka.

Jannike och Elisabeth blir attackerade av en vätte och det är vid inlämnandet av honom till polisen som de kommer i kontakt med Byrån. Det visar sig snart att Jannike har en särskilt uppgift på jorden och jakten på det onda tar fart.

Den här boken är mycket spännande med stora inslag av fantasy (jättar, troll, vättar och djävulen är några av figurerna man får stifta bekantskap med) och historiska aspekter. Läs den och du kommer hamna i värld du inte trodde fanns.

Biscotti

Biscotti av Cheryl Lindblad

Att baka småbröd och göra skorpor har inte varit något för mig.
Men under hösten har Håbo bibliotek köpt in en bok, ”Biscotti” av Cheryl Lindblad.

Innehållet talar verkligen om för en att nu är det dags att testa det goda baket igen. Boken innehåller en mängd olika recept på biscotti. Det går att variera smaken med kryddor, choklad, nötter, mandel, rödbetor mm. Det är bara att prova!

Sidorna i början av boken som tar upp ingredienser, redskap och råd är väl läsvärda och underlättar förfarandet vid bakningen.

Jag bakade chokladbiscotti innehållande mörk och vit choklad. Det blev en strykande åtgång under helgen.

Jag rekommenderar varmt denna bok om man vill ha sig en godbit till kaffet eller théet!

Ja se det var en riktig julsaga det.

Leo Tolstoy bearbetade historien och Mig Holder återberättar den. Boken heter ”Pappa Panovs stora dag” och själv läser jag den om och om igen.
En riktig julsaga – en sådan som man minns och som får en djup suck att växa upp ur bröstet medan ett leende leker i mungipan och ögonen får ett drömmande uttryck.

Pappa Panov, en gammal rysk skomakare som levde för så länge sedan att den tiden nu är saga. Älskad av alla men ensam, så ensam på julafton. Då finns Jesus där och han lovar att besöka pappa Panov dagen efter, när han har sin födelsedag men: ”Titta ordentligt, för jag kommer inte att tala om att det är jag.”

Vem tror du att pappa Panov får träffa? Kom och låna boken vet jag. Den finns på vårt stora dignande julbord.

Annorlunda kärlekshistoria

Våldtagen - en kärlekshistoria av Joyce Carol Oates omarbetad till lättläst svenska är verkligen annorlunda läsning. Boken bygger på Våld (originaltitel Rape) och är i den här versionen återberättad på ett enklare språk av Malin Lindroth. Det är en väldigt direkt och avskalad historia man får ta del av. Det förenklade språket gör att man abrupt kastas in i den otäcka handlingen. Man får verkligen ta del av en osminkad version av ett våldtäktsfall och dess efterdyningar i form av polisförhör och rättegång. Berättelsen är berättad i tredje person och man får framförallt följa offret Teena Maguires och hennes dotters tankar och känslor, både under själva våldtäkten och tiden efteråt. Polisen John Dromoor spelar har en avgörande roll i dramat och till viss del får man även insikt i hur han tänker och varför han agerar som han gör.

För att kort återge handlingen så blir Teena Magauire våldtagen av flera män en kväll när hon och hennes dotter är på väg hem från krogen. Teena är en kvinna som haft smak för män och som tagit med sin dotter till pubar om hon inte kunnat få tag i barnvakt åt dottern. Dottern är 12 år och heter Bethie. På grund av Teenas utsvävande liv har hon fått ett dåligt rykte i staden där hon bor.

Våldtäkten äger rum inför ögonen på 12-åriga Bethie. En av poliserna som kommer till brottsplatsen är John Dromoor. Han och Teena är vagt bekanta och han har alltid tyckt att ryktet om henne ger en orättvis bild av Teena. Dottern Bethie får en stark relation till polismannen och han i sin tur gör allt han kan för att hjälpa Teena genom berättelsens gång. Något som inte är så enkelt eftersom "folket i staden" tycker att Teena får skylla sig själv för att hon blivit våldtagen. Hon var ute sent, hade utmanande kläder och gav sken av att vilja ha sex med okända män. Under rättegången mot våldtäktsmännen ljuger de och säger att Teena frivilligt var med på detta. Att hon blivit skadad av männen skulle bero på att hon hoppat på dem eftersom de inte ville betala för det sexuella umgänge som hon haft tillsammans med dem. Männen säger att de har gjort henne illa i självförsvar. Teena utpekas med andra ord som en prostituerad.

Jag har inte läst Våld som den här boken bygger på och kan därför inte göra jämförelser mellan de båda versionerna. Kanske någon annan har läst den? Jag kommer dock att läsa den, för jag blev gripen av storyn och nyfiken på hur berättelsen är när den inte är så pass avskalad som den är i Våldtagen - en kärlekshistoria.

När jag läste den här boken kände jag att jag blev berörd och arg av innehållet. Det gör den här boken läsvärd. Jag tror inte att boken skulle lämna någon som läste den oberörd. Jag kan inte heller låta bli att koppla boken till en annan historia om våldtäkt, nämligen Kort kjol av Christina Wahldén. Det är en ungdomsbok som handlar om Madeleine. Hon blir våldtagen av två klasskamrater efter avslutningsfesten första året på gymnasiet. Detta hemska ämne är något man bör prata om med framförallt ungdomar och därför tycker jag att både dessa böcker passar bra för boksamtal för t.ex. gymnasieelever.

Litterära hamburgare?

Jag tillhör dem som gillar att läsa deckare ibland. Jag såg en paneldebatt på TV där man diskuterade den stora genomslagskraften som deckare har fått. En av deltagarna menade att folk bara vill tugga i sig sådant som är lättsmält och jämförde med hamburgerrestaurangernas popularitet. En annan ansåg att det var behovet att förstå det ökande våldet i samhället som låg bakom deckarläsningen. Det jag reagerade på var att ingen nämnde att man ofta läser deckare för spänningens skull. Men det kanske är för banalt? Kanske har man också ett behov av att bearbeta det mörka och svarta i tillvaron, jag vet inte…

Jag har ganska nyligen upptäckt Jo Nesbøs böcker, som ju egentligen inte är klassade som deckare utan som thrillers. Kriminalromaner är de i alla fall, för där finns en kommissarie Harry Hole som uppfyller alla klichéer om hur en kommissarie i en sådan roman ska vara. Han har ett trassligt privatliv, är alkoholist och kämpar ständigt mot suget efter alkohol. Han har också svårt att uttrycka sina känslor i ord, har ibland kort stubin och trasslar till det för sig på jobbet. Samtidigt är han en skicklig utredare och en ärlig och i grunden bra människa. Man gillar honom, helt enkelt, och litar på att han ska lösa fallen trots att han ofta får arbeta i motvind.

Jo Nesbø tar upp olika samhällsproblem i de olika böckerna. ”Frälsaren” handlar om en soldat från Frälsningsarmén som blir mördad. Man får följa med in i Oslo-natten bland hemlösa och missbrukare i sökandet efter vad som egentligen hänt. Det hela visar sig ha kopplingar till Balkankriget. Jag tycker att böckerna är välskrivna och ibland glimtar det till av humor trots den allvarliga handlingen. .

Bästa Bodil

Inte den senaste i raden av böcker, utan den sista. Visst känns det definitivt? Bodil Malmsten deklarerar nu att hon skrivit just det - Sista boken från Finistère, alltså. Jag tycker mycket om det hon skriver, det kan slås fast redan nu. Och jag är förstås inte ensam om det. I en intervju en gång berättade Bodil Malmsten att hon verkligen skrev med stor möda, alltså verkligen tampades med språket och skrev och skrev om många gånger. Att varje bok var ett grundligt hantverk, som tagit lång tid att frambringa. Det märks verkligen, att hon bemödat sig. Att hon arbetat med texten. Den flyter så bra, det är en fröjd att läsa. Allt är koncentrat, klokheter, språklig skönhet.

Bodil Malmsten är en sådan författare som kan skriva om vad som helst, något som t.ex. inte alls borde intressera mig (som ett liv i ett hus i Frankrike med kamp mot mullvadar och annat) och få det att bli angeläget och njutbart att läsa om. Nu skriver hon också om ett förlorat Finistère, om tre onda män från en stad nära Nantes och en fuskrenoverad lägenhet. Hon skriver om sina misslyckade försök att författa en erotisk roman och hon skriver om den oförglömliga Madame C. Jag önskar att hon blev NÖJD med sitt skrivande någon gång, men det blir man ju inte om man kommer från mellersta Norrlands inland och fjälltrakter. Kanske är det detta onöjda drag som bidragit till att frambringa så många bra författare från mellersta och norra Norrland? Vore man nöjd, ja, vad fanns det då för anledning att tämja ett språk?

Det var kallt.

Minus 15ºC den natten till den 18 januari 1988 i Spencer, Iowa. Till råga på allt så blåste det också och du vet säkert hur kallt metall bli i minusväder och blåst. Tänk dig sedan att du är en liten kattunge på åtta veckor som någon dumpar i ett metallrör. Öppningen kilas fast och det blåser rakt ner. Du sitter i en frys och allt du kan göra är att kura ihop dig och ha minsta möjliga kontakt med metallytan. Det gör att din trampdynor förfryser och skinnet lossnar.

Låter det här som en bra början på en bok? Faktiskt inte, men å så glad jag vart av att läsa den. För efter denna hemska inledning händer det fantastiska saker. Både med människor, samhället, infrastrukturen, nyhetskanalerna, it-flödet och inte minst med katten Dewey (namngiven efter klassifikationssystem för bibliotek). Dewey Readmore Books, ”Dewey Läs Fler Böcker”!

De flesta av oss har ett färdigt förhållningssätt till katter och det behöver inte omprövas på något sätt. Så länge du har ett öppet sinne och uppskattar en god – i detta fall, även sann – historia så har du en fin stund framför dig. Kan du inte vänta på boken Bibliotekskatten Dewey av Vicki Myron, går det bra att tjuvkika på http://www.spencerlibrary.com/.

Att resa eller inte resa

Jag har nyligen läst ”Den motvillige resenären” som är en biografi av Jenny Diski från 2007.
Det här är en bok som är skriven med en humor och självdistans som gjorde att jag tog den till mig direkt.

Egentligen handlar inte boken så mycket om resor som om längtan efter ensamhet och stillhet och kanske till och med om livets mening. Jag tyckte att den var befriande att läsa eftersom den så totalt avviker från det som anses värdefullt i vårt samhälle idag, som jakten på nya upplevelser, nya kontakter, bättre prestationer m.m.

Man får följa henne på tre olika resor: till Nya Zeeland, till en stuga i Somerset och till Lappland där hon vistas hos samerna under några dagar. Egentligen vill hon helst sitta hemma i sin soffa, läsa en bok, skriva och tänka, men reser gör hon för att få ännu mer tid för sig själv. Hon beskriver underhållande hur förväntningarna går i stöpet, men skildrar ändå på ett respektfullt sätt de människor hon träffar. Speciellt gäller det avsnittet om samerna och deras hårda liv. Någon äventyrlig person är hon inte och hon vill gärna ha det bekvämt. En kall natt i ett samiskt tält beskriver hon så levande att man riktigt känner hur kölden kryper in i skinnet…

Hon reflekterar mycket över vardagliga saker och betraktar också sig själv lite från utsidan. Man får veta en del om hennes uppväxt som bitvis verkar ha varit svår. Jag tyckte mycket om den här boken. Läs den!

Långsamhetens lov...

...finns bland dessa sidor. Linda Olssons bok: "Nu vill jag sjunga dig milda sånger", är en bok som jag inte skulle kunna ha läst. Däremot gjorde den sig ypperlig som cd-bok för mig. Linda, som själv läser boken, har en lugn och behaglig röst som kan gestalta de två kvinnornas dialog.

Veronika - den unga författarinnan som ständigt är på rörlig fot och har världen som arbetsplats.
Astrid - den äldre kvinnan som inväntar döden i sitt föräldrahem i en liten by i Dalarna. En plats hon endast lämnat en gång och då mot sin vilja.

Vad kan dessa två generationer ha gemensamt som dessutom är intressant att lyssna till? Något som finns i allas våra liv. Nämligen känslor som kärlek, sorg, upprymdhet, besvikelse, glädje, misströstan, nyfikenhet, ensamhet och tillförsikt.
Linda Olsson överbygger vackert de två kvinnornas vitt skilda livsförutsättningar och låter dom tillsammans dela och upptäcka nygamla vägar på livets stig. Livet är rikt och döden är en självklar deltagare. Hur vi känner och förhåller oss till dessa två förteelser avgör mycket av våra handlingar. Handlingar som i en nära väns sällskap kan undersökas igen och kanske, kanske hittar du något nytt inom dig själv. Något nytt som gör att livet förändras och du går lugnare ut i världen för att pröva dig själv än en gång.
Diktcitaten i boken är minst lika viktiga som handlingen. De så att säga kompletterar varandra och som en bonus i cd-boken får man även ett stycke Brams violinsonat sig till livs. Det här är en bok som jag bland annat rekommenderar till min mamma som nästan aldrig läser något. En bok som vi kan känna igen oss i båda två och som kan leda till många intressanta diskussioner framöver.

Förväntansfull....men tveksam

Jag har precis fått tag på En värld utan slut, Ken Folletts uppföljare till Svärdet och spiran. Vad ska man tro? Går det att 20 år efter en storsäljare få till det med en uppföljare och lyckas igen? Tja, vi får se om jag kommer igenom de 1204 sidorna. Det är länge sedan jag läste den första delen men jag minns den som spännande och lättläst och att karaktärerna följde med mig länge efteråt.

Del1 Svärdet och spiran består av de två böckerna Stormarnas tid och Maktens skördar och utspelar sig i England under 1100-talet. Där får man bland många andra möta Tom byggare och hans familj och efterkommande i deras liv och hur det hänger samman med byggandet av katedralen i staden Kingsbridge. Det är en riktig äventyrsroman där ingredienser som krig, kärlek, religion, makt, överflöd och fattigdom blandas till en riktig läsupplevelse.

Nu nästan 20 år senare har alltså del 2 kommit ut. Det har gått 150 år och Kingsbridge och deras invånare ställs inför nya faror och nya tider. Det är krig och pesten härjar och livet är allt annat än lätt att leva. Ja, jag har ju inte öppnat boken än, jag och många med mig antar jag har en spärr för att börja läsa bok i det här kolossalformatet. Men som sagt, jag är ju förväntansfull om än orolig för att bli besviken. Jag återkommer...

Böcker där vänskapen står i centrum!

Jag har läst två stycken underbara ungdomsböcker som handlar om vänskap och som utspelar sig i USA. Kärlek och annat avhandlas också såklart.

I Förgiftade äpplens klubb får vi möta Reena, Alice och Molly. De är väldigt olika, Alice kommer från New York, Reena är från Los Angeles och Molly från en liten håla på landet i USA. Alla tre har dock en sak gemensamt. De befinner sig på en internatskola och anledningen till att de är där är att de alla har hemska styvmödrar. Deras vänskap är inte självklar men de hittar varandra och bildar "De förgiftade äpplens klubb" som går ut på att de ska hämnas på sina elaka styvmödrar. Boken är både rolig och mysig och jag hoppas på en uppföljare.

Persikosommar fullkomligt älskade jag!
I den amerikanska södern träffar vi de tre tonårstjejerna Murphy, Leeda och Birdie. Murphy är den tuffa, coola bruden, Leeda en rik, präktig tjej och Birdie är blyg och lite bortkommen. Alla tre strålar samman på en persikoodling där de ska plocka persikor hela sommaren. Tjejerna gillar inte varandra från början men efter några gemensamma kvällsbad och olika äventyr växer vänskapen fram. Saker och ting kompliceras dock av deras olika bakgrunder, avundsjuka och killar. Jättemysig och bra bok som jag sträckläste. Vänskap och kärlek beskrivs jättefint i boken och i bakgrunden finns en härlig miljöbeskrivning av den amerikanska södern. Det finns dessutom en fortsättning på boken som jag hopppas kunna lägga vantarna på snarast!

Båda böckerna passar för ungdomar (tjejer kanske) från ungefär 15 år och uppåt och för vuxna såklart.

Dotterns favorit

När vår dotter föddes fick vi en bok i present av en kompis. Det var boken Ellen av Catarina Kruusval. Nu är dottern 1,5 år och Ellen är en av hennes favoritböcker. Hon kan läsa (jag menar höra) den hur många gånger på rad som helst. Den är så himla bra!

För er som inte vet så går storyn ungefär så här: Ellen är arg. Ellen vill inte ha den rutiga klänningen... men det kanske nallen vill. Ellen vill inte ha de svarta skorna... men det kanske elefanten vill. Och så vidare. Det enda Ellen vill ha är den stora fina svarta hatten som har tillhört morfar. När hon får ha enbart underbyxor och hatten på sig blir hon glad igen.

Väktarens Strid, av Joseph Delaney

Detta är fjärde boken i fantasy-serien om Väktarens Lärling.

Han heter Tom, fyller 13 år och är sjunde sonens sjunde son. Möjligheten till att börja arbeta är uttömda i hemtrakten och hans mor skickar iväg honom till traktens Väktare. Väktaren gör det som präster inte får eller kan. Han tar hand om allt otrevligt som inte hör till denna värld. Tom får bli hans lärling, men saker och ting utvecklar sig snabbare än vad Väktaren är van vid. Den kända världen närmar sig ett paradigmskifte, en mörkare tillvaro och Tom - Lärlingen - är den som kommer att stoppa detta.
Det här känner varken Tom eller Väktaren till och vi får i denna bok träffa en rädd tonåring, som tränar på att resonera och överväga oväntade situationen med sig själv. Något som jag kan känna igen mig i. Tom har sex äldre bröder och kontakten dom emellan är inte helt enkel. Deras mamma, vars bakgrund är lite mystisk, har försvunnit och Tom som var hennes favorit har ärvt allt det hon hade med sig från sitt hemland. Saker och kistor som nu står i ett förseglat rum dit endast Toms nyckel passar!?!. Rummet finns i föräldrahemmet där äldste sonen Jack och hans familj bestämmer. Detta arvegods måste nu Tom hämta, för där kan lösningen på deras nästa uppdrag finnas. Uppdraget är byn Pendle, där tre häxfamiljer håller på att ingå en vapenvia.

Jag tycker om fantasyböcker och dethär är en bok/serie som gärna kan läsas högt. De första i serien finns även som ljudbok (inläsare Jakob Eklund). Vilsenheten i tonåringstiden då så mycket skall bestämmas, tycks det, för resten av livet är nära och något att känna igen sig i. Vardag blandas med övernaturligt.Tonåringen Tom skall gå upp tidigt, har skrivning och läxläsning dagligen med en och samma lärare. En lärare som inte har allt för sympatiska drag. Toleransen och förtroendet dom emellan växer i varje bok och är något jag ser fram emot att följa. Den övergripande handlingen kan tyckas förutsägbar och har förväntade upptrappningar på vägen. Den beskriver personer och händelser ur ett patriarkaliskt synsätt. Väldigt fyrkantikt och logiskt och många av ortsnamnen klingar brittiskt. Men inget av detta stör den inre fantasibildens framväxt och jag har en härlig stunds förströelse när jag läser den. Väntan blir lång till bok nr fem.

Gillar inte matte!

Vill du lära dig matematik?
Då ska du läsa skönlitteratur!

Efter att ha läst klart boken: Napoleons Pyramider, av William Dietrich inser jag att om min matematiklärare i högstadiet haft något som helst vett så hade han arbetat tillsammans med svenskaläraren.

Aldrig har så komplicerade saker förklarats så enkelt och med vilken dignitet dessutom. Cheopspyramidens matematiska sinnerlighet framstår mer och mer som ett uträknat under. Modern forskning på denna "världens underverk" i äldre ordning, fortsätter oförtruteligt.
Begreppen: Fibonaccis talserie och kvadrater - Det gyllene snittet, Pascals triangel, Apotem och - naturligtvis - Pi. Antikens egyptier kom fram till talet 3,160 vilket visar sig vara väsentligt lite senare i boken.

Boken ja! Frimurarorden är utbredd i den hela kända världen och mer därtill får jag läsa. En av dess medlemmar, en medelmåttig sådan, är amerikanen Ethan Gage. Den före detta adjutant till Benjamin Franklin (under dennes europatid) är kvar i det omdanande Paris. Med sin lilla kunskap om nymodigheten elektricitet och svårslagna instinkter i kortspel tar han sig fram i efterdyningarnas revolutions-Frankrike. Vinner en gammal medaljong och handlingen har sin början. Alla vill ha detta forntida smycke, alla gör det som behövs för att komma över det och vår hjälte hoppar graciöst mellan vapen, bakhåll och för situationen passande allianser. 29-åriga Napoleon Bonaparte är i början av sin karriärstege och han låter amerikanen följa med på det Egyptiska fälttåget. Det forntida Egyptien och de som bor där nu på 1700-talet har fortfarande mycket gemensamt, även om mamlukerna styr egyptierna med järnhand.

Boken är lättläst, fängslande och de smakar lagom mycket ökensand i munnen. Har du som turist besökt Egyptien någon gång känner man liksom igen sig, även om Gizaplatån inte låg högst upp på utflyktslistan. Myllret i Kairo med sina trånga gator, åsnor och tygstycken som böljar svagt i vinden och allt detdär vita... så att man kisar med ögonen.

Kort sagt är boken är en riktig äventyrsroman. Som gjord för en uppföljare. När man har läst slutet och ser en dollarsedel framför sig tänker jag osökt på författaren Dan Brown och vissa av hans böcker. Men det är en helt annan historia.

Läskig framtid i Hungerspelen

Tänk så här: Det är framtid och det har varit krig. En stad styr över tolv olika distrikt. I staden lever människorna gott och det finns all tänkbar teknologi. I distrikten får människorna arbeta hårt för att överleva. Varje år ordnas ett hungerspel där två deltagare från varje distrikt väljs ut genom ett lotteri. Hungerspelen är både underhållning och en påminnelse för distrikten att inte göra uppror. Deltagarna är mellan 12- 18 år och spelet går ut på att deltagarna ska döda varandra tills bara en vinnare återstår. Detta är årets händelse och direktsänds i tv. Låter detta hemskt? Det är det.

Katniss lever i koldistriktet där hon får kämpa varje dag för att överleva. Tillsammans med sin vän Gale tjuvjagar hon i skogen för att få ihop till mat. När hennes älskade lillasyster som bara är tolv blir utlottad till att vara med i spelet anmäler sig Katniss som frivillig och tar hennes plats. Tillsammans med en pojke, Peeta från hennes distrikt får hon åka till staden och förbereda sig för spelet, de stylas och måste skaffa sponsorer som stödjer dem i spelet. Snart nog så börjar det. Hur ska Katniss klara sig i spelet mot deltagarna från en del mer välmående distrikt där deltagarna faktiskt tränas för att vara med i hungerspelen?

Hungerspelen är som en film eller en tv-serie och man måste hela tiden läsa mer. Den är verkligen spännande på det där - jag måste veta vad som händer nu - sättet. Hemsk, våldsam och sorglig är den såklart också och väldigt samhällskritisk. Boken är som en blandning mellan Expedition Robinson och Flugornas herre. Jag gillar författarens karaktärer som tillåts vara komplicerade, ingen människa i boken är t.ex. helt god eller helt ond.

Både Stephenie Meyer och Stephen King har hyllat Hungerspelen som skrivits av Suzanne Collins och jag kan bara stämma in i hyllningskören, läs, läs, läs eller stoppa genast boken i händerna på en ungdom som vill ha en spännande bok att läsa.

Trollsländor och spikskor

Nu har tredje boken i serien ”Hur ser orden ut? med text av Anna Ribbing och bild av Mati Lepp kommit ut.
Den är lika rolig som de föregående tycker jag, med bokstavliga illustrationer av hur ord och uttryck kan se ut. Det är kul med bilder av ”gående bord”, ”tårta på tårta”, ”grön av avund”, ”svartsjuk” med mera, och ni kan ju själva tänka er hur en illustration av ”Spökboll” kan se ut!

Att som barn få läsa och prata om bilderna tillsammans med en vuxen måste vara ett roligt sätt att få reflektera över språket och vad om egentligen menas med olika ord och uttryck.

Äntligen boksamtal!

Snart är det dags! Jag ska leda mitt allra första boksamtal enligt Aidan Chambers modell. De utvalda försökspersonerna är inga mindre än elever från Samhällsvetenskapliga programmets första gymnasieår (i fortsättningen kallade SP 1 A & B). De böcker som vi ska diskutera är skrivna av den svenska författaren Katarina Kieri.

Det hela började med att jag läste Kieris böcker Ingen grekisk gud, precis (2002) och Dansar Elias? Nej! (2004). Den sistnämnda tilldelades Augustpriset 2004. Sedan träffade jag klasserna i klassrummet på SP-programmet och berättade med stor entusiasm om författaren och dessa två böcker. Eleverna fick välja vilken bok de ville läsa och vi gick tillsammans till biblioteket där de lånade den bok de valt.

Dansar Elias? Nej! har en kille som huvudperson. Ingen grekisk gud, precis handlar om en tjej. Och lite förutsägbart sådär, så lånade killarna (alla utom en) boken med killen i huvurollen och tjejerna (alla utom tre) boken om tjejen.

Nu har förhoppningsvis alla läst sin bok och är sugna på att dela med sig av sina reflektioner och åsikter. Dagen D närmar sig och det ska bli mycket intressant och roligt att få dela denna läsupplevelse med eleverna. Till vår hjälp har vi Aidan Chambers och hans utomordentliga metodbok Böcker inom oss - om boksamtal (1998). Nu är det bara att önska mig och eleverna lycka till, men det här klarar vi såklart galant. :-)

Nattfåk av Johan Theorin

Ja, jag vet att jag är sent ute. Och ja, jag vet att det redan har bloggats flitigt om denna bok. Men jag vill ändå dela med mig av min läsupplevelse till er unika läsare av Barbabloggen.

Nattfåk är Johans Theorins uppföljare av Skumtimmen som kom förra året. Båda böckerna utspelar sig på Öland och det öländska landskapet spelar en huvudroll i båda romanerna. Fåken är den isande storm som regelbundet drar förbi under vintern till stora bekymmer för människorna till sjöss och de bofasta iland.

Romanen utspelar sig på norra Öland vid den gamla gården Åludden som ligger alldeles vid havet och dit det också hör två fyrar. Här har många lidit skeppsbrott under århundradena när fåken slagit till och mycket vrakgods har tagits om hand och använts i uppbyggnaden av gården. Hit flyttar en Stockholmsfamilj för att bygga upp en ny tillvaro långt från den stressade storstadsmiljön. Snart sker ett dödsfall på gården, är det en olycka eller är det ett mord? I sorgen och förvirringen hos familjen händer andra märkliga ting, är det sorgen som tar sig sådana uttryck eller spökar det på gården?

Utanför gården pågår det vanliga livet. Geldof från Skumtimmen dyker upp även här, inbrottstjuvar, lokala poliser och landsortsbor lever sina liv och brottas med sina vardagliga problem. Ja, vad är det som händer egentligen -nutid och dåtid blandas med realism och övernaturliga händelser på ett Öland där fåken kommer allt närmare....

Så sitter jag där då...

...och läser den senaste i raden av Nobelpristagare, ni vet han med det låååånga fraaaanska förnamnet. Jean-Marie Gustave. Ett stilfullt efternamn har han också: Le Clézio. En föredömligt tunn bok, Afrikanen - självbiografisk - passar som tågläsningsbok (jag har korta tågresor till och från jobbet varje dag). Nu har jag visserligen bara hunnit läsa ett par sidor men jag gillar anslaget: "Ansiktet jag föddes med har jag en del att säga om. Först att jag måste acceptera det. Att påstå att jag inte tyckte om det vore att ge det en betydelse det inte hade när jag var barn. Jag hatade det inte, jag struntade i det, jag undvek det. ---" Nu har jag sanningen att säga också plockat på mig en till väskbok, att läsa i farten s.a.s., och det är Bodil Malmstens Sista boken från Finistère. Kanske kan jag växla lite, ena dagen Afrikanen, andra dagen lite Bodil... En udda blandning möjligen, även om den uppmärksamma skönjer ett franskt tema.

Ny favorit bland den amerikanska underhållningslitteraturen - Jodi Picoult

Till helgen tänkte jag tipsa om en av mina nyupptäckta favoriter bland de amerikanska underhållningsförfattarna, nämligen Jodi Picoult. Fem av hennes böcker finns översatta till svenska. Jag har läst två, Försvinnanden och Den tionde kretsen men planerar att läsa flera! Populärlitteratur extra skulle jag vilja kalla denna typ av litteratur. Picoults böcker gör djupdykningar i det amerikanska samhället idag och ofta utspelar de sig i New England, vilket tilltalar mig eftersom denna del av USA är den jag är mest svag för. (Eller i alla fall bilden av New England kanske jag ska säga att jag är svag för, verklighetens New England kan säkert vara helt annorlunda mot den bild som ofta målas upp i diverse filmer och böcker.) Den tionde kretsen handlar om Trixie, en helt vanlig tonåring vars hela värld rasar samman när hon anklagar en av de poulära killarna i hennes High school för våldtäkt. Försvinnanden handlar om Delia som när hon ska gifta sig börjar få märkliga minnesbilder från en barndom som hon inte känner igen och det visar sig att hon får omvärdera hela sin uppväxt när hon får ett chokerande besked. Böckerna är spännande, välskrivna och lika svårsläppta som deckare. Mycket bra underhållning blandat med samhällsfrågor skulle jag vilja säga. Så har du inget att läsa till helgen eller tröttnat på deckare tycker jag att du genast ska plocka upp en av Jodi Picoults böcker!

En ny Bredow?

Jag har nästan bara läst ungdomsböcker den senaste tiden och hjälp vad det finns mycket bra ungdomsböcker! Alla borde läsa en så kallad "ungdomsbok" om året. Minst. För man behöver absolut inte vara ungdom för att ta bra ungdomsböcker till sitt hjärta, ibland behöver man bara vara lite ung i sinnet.

Två ungdomsböcker som jag precis avslutat är Johanna Lindbäcks (som skriver på boktipsbloggen bokhora) "Min typ brorsa" och hennes debut "En liten chock". Typiska ungdomsböcker skulle jag vilja påstå men åh så bra. Temat är kärlek i båda, kärlek med förhinder. "Min typ brorsa" handlar om en tjej och en kille som är plastsyskon och blir kära i varandra. Ni förstår ju problemet! "En liten chock" handlar om Gustaf som är kär i sin lärare (en vikarie som går på lärarhögskolan) men samtidigt blir han kompis med Elin, en populär tjej i klassen. Såklart innehåller böckerna mycket om skolan (böckernas huvudpersoner går på gymnasiet) och relationer. Böckerna verkar gå hem hos ungdomar och jag tycker mig ana en viss likhet med ungdomsfavoriten Katarina von Bredow. Så jag skulle rekommendera Johanna Lindbäck till de som läst alla Bredows böcker och vill ha något liknande. Har ni läst henne? Håller ni med?

Piratprinsessan

Piratprinsessan och Pannkaka av Judy Brown

Är det en prinsesstrend som drar fram både i böcker och kläd- och prylvärlden? Jag tycker mig kunna se att det är mycket rosa, glitter och guld men att prinsessorna samtidigt kan vara tuffa.

Piratprinsessan är Polly. Hennes uppgift är att rädda andra olyckliga prinsessor. En dag får hon ett brev om att prinsessan Pannkaka behöver hjälp. Prinsessan Pannkaka håller på att bli tvingad till att gifta sig med en prins som hon inte vill.

Men oväntat blir den tuffa Polly utsatt för en förtrollning, där tuffheten försvinner och hon blir dryg och överdrivet pimpinett.

Några frågor jag ställer mig är hur det står till med tankar om vad flickor kan göra och hur de förväntas uppföra sig.

Boken är lättläst. Innehållsmässigt tycker jag att den är slätstruken och lite larvig.

Världens elakaste fröken

Världens elakaste fröken av Petter Lidbeck

Höstterminen ska snart börja för alla skolbarn. Just nu fick jag tag i en bok som heter ”Världens elakaste fröken”, en bok för den s k mellanåldern 10 – 12 år. Detta är en bok som jag blir riktigt rädd av att läsa. Visserligen läser jag kanske på ett vuxet sätt. Men här kan det vara värt att besöka http://www.tiden.se/ och själv läsa vad Petter Lidbeck säger om sin bok. Lidbeck är själv lärare och känner väl till en del om skolans värld.

Jag funderar på om boken kan roa barn och vuxna som läser den?
Som sagt själv blir jag rädd. Kanske har de elakaste lärarna försvunnit från skolan nu? Finns bara elaka kvar? (Elak, elakare, elakaste). Bokens historia är en påhittad berättelse säger Lidbeck, men jag blir illa berörd och berättelsen oroar mig mer än vad den är närheten av att vara en roande läsning.

Men de barn som blir utsatta för vuxnas elakheter, kan de någonsin återhämta sig? Kan de förlåta? Rycker de på axlarna och går vidare? Har de lärt sig ett elakt beteende som de själva använder sig av?

Brudskeppet av Jojo Moyes

Brudskeppet av Jojo Moyes handlar om de australiensiska flickor som under andra världskriget gifte sig med brittiska soldater. Författarinnan Jojo Moyes har inspirerats av sin mormor som själv var en krigsbrud. När boken börjar är kriget slut och krigsbrudarna ska återförenas med sina män. 650 flickor får dela ett ombyggt hangarskepp med tusentals marinofficerare och besättningsmän. Boken handlar om fyra väldigt olika flickor som delar hytt under den 6 veckor långa resan. Det är Frances- en hemlighetsfull sjuksköterska, Avice -en socitetsflicka, Jean- bara 16 år och Margaret- en farmarflicka. På fartyget hålls män och kvinnor avskilda från varandra på olika däck. Det är strikta umgängesregler som gäller för alla ombord, men det är svårt att efterfölja reglerna!

Ett tecken på att en bok är bra är när man längtar efter att läsa den när man inte har möjlighet. Så var det med denna. Man vill veta mer om flickorna och om livet ombord! Jag gillar också alla citat som finns i början av kapitlen. När jag läste denna bok funderade jag mycket på skillnaderna i vår tid och tiden som var då. Skillnaderna mellan män och kvinnors liv. Tänk vad mycket som har hänt på relativt kort tid!!!

En halv gul sol

En släktkrönika på 678 sidor (pocketupplagan) hör inte till vanligheterna att jag tar mig igenom. Men En halv gul sol av den nigerianska författaren Chimamanda Ngozi Adichie är verkligen helt fantastisk. Den utspelar sig under 60-talets inbördeskrig i Nigeria, som skördade många människoliv både i strid och av svält och som satte utbrytarstaten Biafra på kartan. Vi får följa systrarna Olanna och Kainene och deras familjer som tillhör de priviligierade i Nigeria, men också de drabbas hårt av kriget. En halv gul sol är en riktigt bra och engagerande roman om krig, kärlek och vänskap. Den är välskriven och trots omfånget är inte ett enda ord överflödigt. Bäst i år, hittills!

Skrivarkurs för särlingar

Anneli Jordahl (recension i Sydsvenskan) utnämner Lennart Hagerfors nya bok ”Skrivarkurs för särlingar” till en smart romanbagatell och jag instämmer. Huvudpersonen i boken är författaren I.S., som plågas av skrivkramp orsakad av starka tvivel på sin förmåga. I väntan på att krampen ska släppa håller han en skrivarkurs i Visby. Där möter han de udda existenser som han tidigare intervjuat för en sedermera refuserad intervjubok, plus en person till som han aldrig träffat förut. Det är ett märkligt sammanträffande. En åldrad och högdragen baron som lever kvar i det gamla, en kufisk samlare, en naturdyrkande maoriprinsessa, en from nunna med undertryckta känslor, en kallhamrad mc-kille och en till synes helt vanlig gotländsk tant utgör den minst sagt säregna elevgruppen. Boken leker med särlingsstereotyper, med författarklichéer som skrivkramp och en närmast överjordisk förmåga att göra sina karaktärer så levande att de tar över och styr berättelsen. Det blir lite övertydligt ibland och en smula - som Jordahl också skriver - ”statiskt och fyrkantigt”. Kankse försöker berättelsen säga något om skrivandet i största allmänhet, vad som gör en bra berättelse och vad som inte gör det, genom att på något sätt också vara en metod för att upptäcka detta. Den nätta kritiken till trots var boken klart läsvärd, smårolig och den höll sig dessutom inom ett behändigt omfång.

Vilka böcker tar ni med er till stranden eller läser i hängmattan i sommar?

Jag vill gärna ha en klassiker, någon deckare/spänningsroman och något romantiskt och lättsmält! Här är min lista för i sommar:

-Människohamn av John Ajvide Lindqvist, spänning, skräck och välskrivet!

-Något av Harlan Coben, kan bli svårt att släppa i från sig när man ska i vattnet då Coben är den ultimata spännings och cliffhanger författaren. Att läsa spänning/thriller/deckarförfattaren Coben är som att åka bergochdalbana och hans böcker är verkligen sådana "som inte går att lägga ifrån sig".

-Sommarens klassiker får bli något av Selma Lagerlöf eller Jane Austen, de är alltid säkra kort. Kanske läser jag Buddenbrooks av Thomas Mann, den har jag sneglat på länge nu.

- Pappas flickor av Tasmina Perry får stå för romantiken och flärden i min sommarläsning.

Katedralen vid havet

I helgen läste jag en ny bok och det är ju inte något ovanligt i sig. Men när boken är på 700 sidor och man inte kan sluta läsa utan bär den med sig och läser under tiden som man gör allt annat, då har man hamnat i en situation som inte inträffar så ofta. Boken jag läste var "Katedralen vid havet" skriven av den debuterande Ildefonso Falcones de Sierra.

Handlingen utspelar sig i Barcelona under 1300-talet och vi får följa Arnau Estanyols uppväxt och liv i Barcelona och hans strävan att slippa fattigdomen. Både Barcelona och Arnau Estanyol är huvudpersoner i den här romanen som är fylld av spänning, kärlek, orättvisor och intriger. Katedralen är Santa Maria del Mar och den har en central plats i Arnaus liv. Boken fungerar också som en historielektion och visar på samhällets hierarkier, religionens makt och pestens härjningar och visar hur lite betydelse den vanliga människan hade.

Lättlästa tegelstenar hör inte till det vanliga men här har vi en - så läs den!!

Årets bästa bok! (hittills i alla fall...)

Min bästa bok hittills i år läste jag ut för någon vecka sedan men jag önskar nästan att jag hade det ogjort. Den tog slut alldeles för fort! Boken heter Vägen och är skriven av amerikanen Cormac McCarthy. Vägen är en kort men intensiv roman.

I en framtida värld har människorna nästan utplånats och ondskan regerar bland de människor som lever kvar. Landskapet är ödsligt, ingenting växer, träden är förtorkade och marken är eldhärjad. Det är kallt och aska förmörkar himlen. I denna miljö får vi möta en far och son som är på vandring. De är på väg till kusten och följer de sönderbrända ödsliga amerikanska motorvägarna, med sig har de en kundvagn med allt de äger. Varför de är på väg till kusten och vart som finns där vet vi inte. Vi får följa med på deras resa som visar hur pappan kämpar för att behålla sin mänsklighet och försöker skydda sin son i denna ogästvänliga och ondsinta värld.

Boken är så oerhört bra! Den har ett språk som passar perfekt till stämningen i boken, avskalat och kalt precis som miljöerna i romanen. Boken är dyster, sorgsen och hemsk men samtidigt vacker, pappan och sonens relation skildras med en otrolig finstämdhet och värme. Jag drogs direkt in i denna mystiska och dystra framtidsvärld. Läs, läs, läs är allt jag har att säga!

Läsecirkeln våren 2008

Oj, vad fort tiden går. Nu har vårens läsecirkel redan avslutats och jag har knappt skrivit någonting om våra träffar. Vårens tema som var Kina kunde inte ha varit mer aktuellt, vi har alla kunnat ta del av mediernas fokus på Kina inför det kommande Olympiska spelen. Det har varit givande för vårt läsande tycker vi alla som deltagit i läsecirklarna. Vi har läst tre böcker som jag tänkte berätta lite om.

Den första boken vi läste var "Vilda svanar" av Jung Chang. Där berättar författaren om sin mormor, mor och om sitt liv, alltså om tre generationers liv i Kina under 1900-talet. Den är en familjekrönika och historiebok i ett och speglar både livet för individen och utvecklingen i Kina. Det innebär att den kan läsas och tolkas på flera sätt när det objektiva och det subjektiva möts. I läsecirklarna har det varit skiftande omdömen om boken, en del tyckte att det var väldigt bra och intressant medan andra tyckte att den var för detaljrik för att kunna hålla intresset uppe. Men generellt tyckte de flesta att den gav en grund för oss att förstå 1900-talets Kina.

Vi läste en historisk bok till, en roman som heter "Kejsarinnan Orkidé" och är skriven av Anchee Min. Den går längre tillbaka i tiden och beskriver livet för Kinas sista kejsarinna som levde under senare delen av 1800-talet och är den första boken i en tänkt triologi. Författaren säger att boken bygger på verkliga händelser och visar hur livet såg ut för de kejserliga. Intrycket från läsecirklarna var att det här var en lättläst bok, en del tyckte den var bra medan andra tyckte att den var som en "sagobok". Den stora behållningen var beskrivningarna om hur man levde i Förbjudna staden och det blev en diskussion kring maktens sätt att fjärma sig från folket i olika kulturer och under olika tidsepoker.

Den sista boken vi läste i cirklarna var en roman som heter "Att leva" som är skriven av Yu Hua, den enda av författarna som beskrivits här som bor och verkar i Kina. Denna bok är också en beskrivning av 1900-talets Kina sett genom bonden Fuguis ögon. Han berättar sin livshistoria som är kantad av tragedier. Gång på gång drabbas Fugui och hans familj och till slut finna bara Fugui kvar. Författaren använder sig av ett enkelt och återhållsamt språk som gör att historien går rakt in i hjärtat. "Det här är vad jag kallar en riktig BOK" sa en av läsarna. Det var den bok som man tyckte bäst om i läsecirklarna, som man tyckte hade största litterära kvaliteterna. De som inte tyckte om den var de som inte klarade av att läsa för att historien var för tragisk.

Ja, då var det slut för den här terminen. Läsecirklarna ger så mycket, det är härligt att se hur alla identifierar sig med böckerna och hur man relaterar till sina egna liv. Kina eller Sverige, det finns mycket som är universellt.

Bokjuryns 10 i topp 2007

Resultatet i Bokjuryn 2007 är klart. Vilka alla vinnarna i de olika åldersklasserna blev kan du läsa om här.

På första plats i ålderskategorin 0-6 år kom ”Sagan om den underbara familjen Kanin och monstret i skogen” av Jonna Björnstjerna. Det är roligt, tycker jag, eftersom detta är hennes första bilderbok. Hon är också serietecknare och illustratör.

I de övriga ålderskategorierna togs förstaplatserna av mer kända och etablerade författare. I kategorin 7-9 blev det ”Biblioteksmysteriet” av Martin Widmark.

Första platsen i kategorin 10-13 år kneps, inte helt oväntat, av ”Harry Potter och dödsrelikerna” av J.K. Rowling och vinnaren i kategorin 14-19 år blev ”Som jag vill vara” av Katarina von Bredow.

Tanken slår mig nu att man borde ha en motsvarande omröstning för vuxna. I litteraturvärlden vimlar det av pris och utmärkelser med professionella juryer, men när det gäller vuxenlitteratur saknas det ju faktiskt ett pris där vanliga människor får vara med och påverka. Eller är det någon som känner till något sådant pris?

Livet på en kylskåpsdörr av Alice Kuipers

Häromdagen slukade jag en riktig liten pärla. Tonåriga Claire och hennes mamma träffas sällan trots att de bor under samma tak. När Claire kommer hem från skolan har hennes mamma oftast gått till jobbet som läkare på sjukhuset och när mamman för ovanlighetens skull är ledig en kväll är Claire upptagen på annat håll. Den mesta kontakten dem emellan sker via PostIT-lappar på kylskåpet och det är denna kommunikation som läsaren får följa. I början är meddelandena ganska triviala av typen ”Claire, Peters bur behöver städas. Stackars kanin. Kram Mamma”, men efter att mamman fått en knöl i bröstet blir de alltmer känslosamma.

Den här fina, sorgliga boken grep mig från första stund. Läs den!

Krammärkning

Det har varit intressant att följa debatten som har pågått i Dagens nyheters kulturbilaga de senaste veckorna.

Den har handlat om huruvida barnböcker, och speciellt då böcker för små barn, ska ha en pedagogisk och fostrande roll eller om de konstnärliga värdena är viktigast. Som utgångspunkt har man Vilda förlag som med sin ”krammärkning” ska borga för att böckerna är granskade ur ett demokrati- mångfaldighets och jämställdhetsperspektiv. Invändningarna mot dessa böcker har varit att de istället låtit de konstnärliga värdena stå tillbaka.

En av böckerna som utgetts av Vilda förlag är ”Vilda säger nej” av Marie Bosson Rydell och Eva-Marie Wadman. I boken tas olika exempel upp då barn har rätt att säga nej, t.ex. till en faster som alltid vill kramas eller till äldre barn som vill att de yngre ska dra ner sina byxor. Budskapet är att man alltid har rätt till sin kropp. Jag tycker att det behövs böcker som den här men att den ska läsas tillsammans med en vuxen. Den är bra som utgångspunkt för samtal med barnen. Jag har tidigare som barnbibliotekarie fått frågor av förskolepersonal om någon barnbok med detta tema och inte kommit på någon annan än ”Pulvret säger nej”, så visst finns ett behov.

En annan bok från Vilda förlag är ”Sandalerna” av Anna och Martin Hedvall som handlar om pojkars rätt att ha rosa sandaler. Boken är skriven på hackiga rim och visst kan man läsa den som utgångspunkt för samtal med barnen men berättelsen i sig tycker inte jag ger mig någonting mer.

Det vore trist om alla barnböcker var så tillrättalagda som Vildas böcker. Böckerna berättar ju först och främst en historia som måste få berättas även om den är lite obekväm. Det är ju också så att böcker speglar det samhälle vi lever i. Den verklighet barnen möter, t.ex. på förskolan, är ju att närmare 100 % av personalen är kvinnor och att männen dyker upp endast när något behöver repareras…Därmed inte sagt att vi inte ska ha mer jämställdhet i barnböckerna.

Suveränt om surhet

Helena von Zweigbergks bok Ur vulkanens mun är verkligen en suverän studie av surhet! Boken handlar om ett par med två barn i 6-10-årsåldern, som åker på en veckas semster, trots att de inte har råd. De tänker att förhållandet behöver den här semestern, men istället blir förstås alla deras problem accentuerade. Den är så plågsam att jag inte klarade av att läsa ut den - redan dag två på deras semester hade jag fått nog, sen läste jag slutet och såg till min lättnad, att även om allt gått åt skogen, så ser de ljuset...

Feel good?

Jag har precis läst Berlinerpopplarna av Anna Ragde och tyckte mycket om den - precis som Eva gjorde och som hon skrivit om här! Det är bara en sak jag funderar över, nämligen uttrycket "feel good"! Berlinerpopplarna lanseras av förlaget som en feel good-roman, men hela historien är ju egentligen väldigt eländig! En kompis föreslog att "feel good" är ett annat uttryck för "lyckligt slut"? Själv kan jag tänka mig boken som film och att man antagligen kommer att uppleva slutet av boken, när de sitter runt det rätt oväntade julbordet, som charmigt - trots förtryck, hemligheter, nedgångna hus, dold nazism och känslomässiga svek till höger och vänster. Feel good = här sitter vi med alla våra tillkortakommanden och 60 år av lögner och svek och är så charmiga så charmiga och är tillsammans, trots allt? "Imorgon är en annan dag"!

Lev enklare. Idéer för en hållbar livsstil av Giséla Linde

Lev enklare av Giséla Linde

Böcker med signum Dok är en populär avdelning på biblioteket. Både på det sättet att det lånas ganska flitigt från den hyllan, men också att det ges ut en mängd böcker inom detta område som handlar om tillämpad psykologi. Lite grann att förstå sig själv, eller om att våga vara den man är utan att förställa sig.

I vår har ”Lev enklare idéer för en hållbar livsstil” av Giséla Linde givits ut.

Ibland passerar Dokböckerna mig utan att det känns som att de tillför mig något, men den här boken gillar jag. Det tog tid att läsa den, men Linde har skrivit på ett sådant sätt att jag måste tänka efter när jag läser den. Boken skildrar människors livssituationer, dels välbeställda men också dem i situationer som måste vända på örena. Författaren använder både sig själv och andra som redskap i sina funderingar kring att praktiskt leva enklare men kanske mer harmoniskt. Jag upplever det som att den är skriven utan pekpinnar och den är inte heller klämkäck.

Linde tar t ex upp ekonomi, ekologi, alla måsten, feng shui, stoppa shoppa, frivillig enkelhet och ofrivillig, tempo, energi, skapa, utmana och våga.

Varje kapitel avslutas med ”Gör något”. Dessa aktiviteter och idéer är upp till en själv om man vill prova. Men en del av dem kittlar min nyfikenhet som att ”skapa med händerna”, att våga prova, kanske känna igen något som man har gjort tidigare i livet och tyckt om, att det duger, man blir glad själv av att hitta på och våga.

Författaren hänvisar också till andra personer och en del tillika författare. Så t ex Wilfrid Stinissen, som i sina böcker ibland tar upp meditation. Denna Stinissen är en person som tidigare har gjort stort intryck på mig. Så det är kanske också därför som ”Lev enklare” känns för mig som en ärlig bok som jag tar till mig.
En del av böckerna i hennes litteraturlista finns på biblioteket.

Giséla Linde arbetar både som frilansjournalist och som silversmed, ett liv som hon har valt.

I Tensta och Djursholm kindpussar vi varandra

En intressant läsupplevelse fick jag med Pontus Herins I Tensta och Djursholm kindpussar vi varandra, en bok som fått en hel del uppmärksamhet i media.
Pontus Herin är uppvuxen i Djursholm men bestämmer sig för att flytta till Tensta med sin sambo och 2-årige son. Familjen blir kvar i ett par år. Sonen börjar i förskola där han är enda barnet med två svenska föräldrar. Herin själv har kvar sitt arbete som ekonomijournalist på Veckans affärer, men på sin lediga tid engagerar han sig friskt i förortslivet. Han blir läxhjälpare på biblioteket, träffar nya bekanta i herrbastun i simhallen, möter eldsjälar, går på kulturkvällar, pratar med föreningsmänniskor, arkitekter och imamer.

Den ensidiga bilden av Tensta före flytten delar han med många andra, dvs gråa betongkomplex (det man ser från E18) och kriminalitet, knark och skadegörelse (det man läser om i tidningarna). Jag gillar att han öppet redogör för sina fördomar, men förvånas också av dem eftersom de är så överdrivna. Ett skönt svar ger Tenstabloggaren Annelie här. Jag har själv arbetat i stadsdelen i 6 år både dag- och kvällstid och har aldrig upplevt Tensta som en farlig plats.

Herin drar intressanta paralleller till sin egen uppväxt i Djursholm som ju också är en segregerad förort. Boken innehåller också diskussoner om bostadspolitik, integrationsfrågan och klasskillnader. En spännande idé och ett bra upplägg, men ändå känner jag mig lite kluven till hela "projektet". Kajsa Ekis Ekman sätter ord på mina tankar i DN:
"Men boken är inte bara en berättelse om en familj som flyttar till en annan del av Stockholm och får nya vänner, utan den presenteras som något betydligt större än så. Herin är inte bara en människa utan en Journalist med stort J, som "wallraffar" på okänd mark med uppdrag att "utmana sina fördomar". Det framställs som något oerhört sensationellt att just han har kommit dit: nu ska vi få veta sanningen om denna okända plats! Trots att människor hela tiden flyttar till Tensta från alla världens hörn gör boken sken av att berätta något "vi" inte visste om en främmande plats som journalisten "upptäckt" åt oss."

Marley och jag av John Grogan

Ibland slår man upp en bok, börjar läsa och inser att det nog blir en av det bästa böckerna man läst. Marley och jag är en sådan bok. Den är skriven med sådan innerlig värme och humor att det går inte motstå att bli förälskad i vare sig boken eller i den galna, vilda och neurotiska hund som boken handlar om. Man ler, skrattar och stundtals så är tårarna inte långt borta. Vare man är hundägare eller inte så är denna bok en helt underbar läsupplevelse. Läser man inte denna så missar man verkligen något!

Författarbesök Jonas Hassen Khemiri

På världsbokdagen onsdagen den 23 april kom författaren Jonas Hassen Khemiri till Bcjf (Bildningscentrum Jan Fridegård, gymnasieskolan i Bålsta) för att träffa alla tvåor. De flesta eleverna hade före besöket läst den hyllade debutboken Ett öga rött. Jonas berättade om sin misslyckade karriär som rappare i tonåren, om språkliga missförstånd, om rasism och om hemliga koder i Ett öga rött. En timme gick fort och många skratt blev det.
Var du en av dem som lyssnade? Skriv gärna några rader om vad du tyckte!