The happy hooker

Debbie Stoller har kommit med en uppföljare till de roliga "Stitch 'n bitch"-böckerna och denna gång handlar det om virkning! Eftersom jag själv är lika hängiven virkare som stickare blev jag förvånad över att det inledningsvis i boken berättas om motsättningar mellan dessa grupper! Det måste vara en amerikansk företeelse??
The happy hooker innehåller dels noggranna instruktioner om hur man stickar och sedan en mängd mönster i rolig layout. Man blir väldigt sugen på att sätta virknålen i närmsta nystan, även om många av mönstren mer fungerar som inspiration än något man vill förverkliga fullt ut.
Voulez-vous crochet avec moi? Välkommen till Håbo bibliotek 19 januari 12.00 -14.00 - då är det dags för Stickcafé igen!

Det kom ett brev på posten...

...eftersom jag vann bokhoras andra adventstävling och det är ju så roligt att få paket, och turligt nog har jag inte läst något av paketets innehåll. Jag är nyfiken på Shirin Ebadis bok "Mitt Iran" - som också finns att låna på biblioteket. Nu har du chansen att vinna tredje adventstävlingen. Passa på, imorgon kl. 16 är sluttiden för att svara på bokfrågan.

På Pocketshops hemsida kan du också tävla om fina bokpriser.

Glad tredje advent!

Du underbara bibliotek!

Ur en bibliotekaries dag på jobbet.

En 7-årig flicka med luciavåfflat hår kommer in i det anspråkslösa skolbiblioteket och bläddrar förstrött bland bilderböckerna. Bibliotekarien frågar,
- Jaha, ska det bli härligt med jullov nu?
Våffelflickan svarar:
- Ja, men jag kommer sakna biblioteket.

Dagar som dessa känns det lite extra att vara bibliotekarie och att ha ett bibliotek som arbetsplats. Här nedan har jag hittat en bild som skulle kunna vara mitt drömbibliotek. Hur ser ditt drömbibliotek ut? Här finns fler underbara bilder på biblioteksrum.

Lessing om hungern efter litteratur ...

"Om att inte få Nobelpriset" - namnet på Doris Lessings nobelföreläsning som visades igår handlar om människans längtan och hunger efter böcker, bibliotek och bildning.
(Photograph: Martin Cleaver/AP)

Lessing talar om erfarenheten från Afrika där människor som inte har mat för dagen fullkomligt törstar efter böcker, där bibliotekslokaler fulla med barn drömmer om bokhyllor fyllda med böcker. Hon talar om vår splittrade kultur där västerländska bibliotek är fulla med böcker men saknar bibliotekarier och lästörstande barn.

Framförallt talar Lessing om att litteratur är en livsnödvändig angelägenhet för alla och att litterturen kan hjälpa oss att till sist definiera vad det innebär att vara människa.

Läs hela nobelföreläsningen (pdf-fil) här.

Slutet på historien...

Jonas Hassen Khemiri, som skrivit underbara "Ett öga rött" och "Montecore", har skrivit början på en novell som någon annan skrivit slutet på. Vem som får äran att bli publicerad tillsammans med Khemiri får vi veta ikväll på SVT, kl. 20.00.

Foto: Leif Hansen

Den gången med hunden av Pia Juul

Den gången med hunden är en bok full av noveller. Noveller som är sorgliga och ganska så hemska, alla med en viss knorr på slutet. Det är noveller som man vill fundera mer på. Man vill fundera på hur de fortsätter, för författaren ger oss bara ett snabbt ögonkast in i människornas liv och lämnar människorna just när något oväntat skett eller när man plötsligt fått veta något som man inte anat i början av berättelsen. Jag rekommenderar verkligen den här boken varmt!

Persepolis av Marjane Satrapi

Den självbiografiska serieromanen Persepolis i fyra delar av den iranska tecknaren Marjane Satrapi väckte stor uppmärksamhet när den kom ut 2004. Nu har filmen äntligen kommit till Sverige. Den har fått fina recensioner i svt:s Filmkrönikan och i DN.

Serien skildrar Marjanes uppväxt i Iran under revolutionen och senare under det blodiga kriget mot Irak. När bomberna slår ner i kvarteret och dödar familjens grannar bestämmer sig Marjanes föräldrar för att skicka iväg den då 14-åriga Marjane till Österrike för att studera och komma i säkerhet. Tonårstiden i Österrike blir vild. Marjane flyttar in i ett kollektiv där festerna och förälskelserna avlöser varandra, men även politiska diskussioner och demonstrationer blir en viktig del av Marjanes liv.

Serien är en sorglig och på samma gång rolig berättelse om ensamhet och utanförskap. Dessutom får man Irans våldsamma historia berättad för sig på ett lättillgängligt sätt.

En överlevandes minnen av Doris Lessing

En överlevandes minnen handlar om en kvinna som lever i en tid då civilisation förfaller. Kvinnan samt några andra lever kvar i staden. Man är rädd för ungdomsgäng, som drar omkring och plundrar. Helt plötsligt får hon ta hand om en flicka, som hon inte vet vem hon är. Dessutom så upptäcker kvinnan en annan verklighet bakom en vägg i sin lägenhet. Där går hon genom rum efter rum och får se scener ur det förgågna. Det är en bok som man får många tankar av. Vad händer om vårt samhällssystem krashar? Vad händer om vi inte tar ansvar för våra barn och ungdomar? Hur skulle jag fungera om jag fanns i den tiden som boken handlar om? Vad är det som gör att vissa mammor blir dåliga mammor?

Jag tyckte det här var en fantastisk bok och jag kan förstå att hon har fått Nobel-priset! Hon berör verkligen med sin bok och får en att tänka!

Hundraårskalas

Så var det alltså hundra år sedan Samuel August och Hannas dotter föddes, och flera böcker har kommit i höst dagen till ära. Jag har läst några kapitel i Astrids äventyr av Christina Björk och Eva Eriksson. Jag får samma känsla som när jag läser många Astrid Lindgrens egna böcker - att jag börjar längta till en tid jag aldrig upplevt. En tid med vita knutar, körsbärsträd, gröna hagar, kullerstensgator där bagare bjuder på sockerkringlor och herrskapet går söndagspromenader.

Boken har så fina bilder, och beskriver en barndom som man får kalla lycklig och kärleksfull. Fast man skymtar ju också dem och det som liksom fanns i utkanten av det som jag uppfattar som det godmodiga bondesamhället och dess familjekoncept. Och Astrid själv, även om hon älskade sin familj och sitt Vimmerby, gjorde ju ett slags uppror (eller i alla fall uppbrott) då hon som ogift och gravid 18-åring flyttade till storstaden.

Men "Astrids äventyr" visar hur som helst hur barndomens bilder och minnen från Näs i Vimmerby Småland, går igen i alla de böcker som lästs och älskats världen över.

Läsecirkel, träff 2

Så har vi då träffats för andra gången i vår läsecirkel. Till den här gången har vi läst Den osynliga väggen av Harry Bernstein. Det är inte konstigt att denna bok har uppmärksammats så mycket, att debutera som författare vid 96 års ålder är förstås häpnadsväckande. (Nu har han faktiskt skrivit en del noveller tidigare men detta är hans första bok.)

Den berättar om Arrys uppväxt i en liten ort utanför Manchester och den utspelar sig strax före och under första världskriget. På ena sidan av gatan bor de judiska familjerna dit Arry hör och på andra sidan gatan bor de kristna. Mellan gatans sidor har vi den osynliga väggen. man lever sida vid sida men man umgås inte. Det är ett hårt och fattigt liv med sträng religiös kontroll. Pappan är alla rädda för men mamman försöker få allt att gå ihop hemma. Kärlek mellan kristna och judar är helt förbjudet men kärleken bryr sig inte alltid om gränser.

Boken visar upp ett samhälle som inte längre finns och vi förundras över hur mycket som har skett under ett sekel. Vi pratar mycket om att minnas och vi tycker att det är helt otroligt hur författaren kan minnas så mycket om sin barndom. När vi pratar i gruppen så visar det sig att skillnaderna är stora mellan oss, några kommer ihåg mycket från sin barndom och andra ingenting och vi diskuterar mycket kring vad det kan bero på. Relationerna mellan personerna i boken är av stor vikt och vi kommer snart in i en diskussion kring relationer mellan man och kvinna och mellan förälder och barn. Det blir en diskussion rent allmänt men också kring våra egna relationer med föräldrar, våra partners och våra barn.

Vi tycker väl inte att det är en höjdare språkligt sett utan behållningen av boken ligger i själva berättelsen, om en barndom från en svunnen tid. Den barndomsskildring vi ska läsa till nästa möte är"Inga fler lögner" av M.J Hyland. Vi ses...

Ett tveksamt inlägg...

Nu tänkte jag skriva ett riktigt nördigt inlägg!
I näst senaste Arne Dahl-boken "Efterskalv" söker en av poliserna efter vem som ska ha lånat en viss bok. Polisen vänder sig till biblioteket och bibliotekarien talar glatt om vem som lånat boken!
Jamen, vad hela svenska bibliotekariekåren måste ha ryst till!! Några har uppenbarligen vänt sig till författaren direkt för i senaste boken "Himmelsöga" kan man hitta blinkningen:
"Givetvis kunde Tore Michaelis ha lånat böckerna på biblioteket och sedan lämnat tillbaka dem. Men som bekant förs ju inga register över vad folk har lånat på biblioteket."
Nej. Just det!

F.ö. var Himmelsöga en bra deckare, men inte Dahls starkaste. Är den inte lite slarvig där på slutet?

Bryta om

”Bryta om” är Åsa Anderberg Strollos skönlitterära debut. Denna bok är nu nominerad till årets Augustpris för barn-och ungdomsböcker. Åsa Anderberg Strollo har dramatikerutbildning från bl a Nordens folkhögkskola Biskops-Arnö. Sedan har hon skrivit för TV och film.

”Bryta om” är en bok som berör mig starkt och har väckt många tankar och funderingar hos mig. Jag var tvungen att smälta boken innan jag kunde skriva här på Barbabloggen.

Minna ska börja gymnasiet. Hon vill göra en nystart på sitt liv där ingen ska känna henne eller känna till henne sedan tidigare. Men i samma klass hamnar också Emma. Flickorna har gått i parallellklass i nian.

Minna upplever Emma som perfekt, som har allt. Med allt menar Minna det materiella men dessutom en hel familj. Allt som Minna saknar. Minna bor sedan hon var cirka fem år med sin psykiskt sjuka mamma. Mamman behöver ibland sjukhusvård. Och vem tar hand om Minna? Minna kämpar för att överleva. Handla mat, tvätta och hålla lägenheten i ordning så gott det går, ta hand om mamma när hon blir orolig. Men det är svårt. Hur ska Minna orka det samtidigt som hon vill göra bra ifrån sig i skolan. Med allt detta som krav på sig för att leva, ska Minna orka med skolarbete, passa tider där och annat som vuxenansvar såsom kontakt med klagande grannar etc.

Mellan Minna och Emma uppstår det en maktkamp. Emma har också en hemlighet. Så allt är kanske inte så perfekt.

Minnas pappa finns. Men i hans nya familj finns det inte riktigt plats för Minna och hon vill inte riktigt tala om för honom hur hennes situation är. Eddie är en äldre ”pojkvän”, där mycket av relationen bygger på hans önskningar och krav. Minna fogar sig.

Minna överlever genom att snatta, stjäla och sälja saker såsom t ex mobiltelefonen som hon fick av sin pappa.

Minnas och pappans världar är långt ifrån varandra. Hur nära är Minnas värld? Så nära att det längst bak i boken finns en sida med information om var man kan vända sig om man som barn och tonåring måste ha hjälp för att klara av att få rätten att leva ett värdigt liv.

Ett ytligt inlägg

Katarina von Bredows nya pocketböcker har verkligen fina omslag tycker jag och de passar böckernas innehåll. Pocketböckerna är nya upplagor på hennes äldre böcker. Man ska inte bry sig om en boks omslag brukar man säga men det gör man ju! Det borde var lag på att göra fina omslag på bra böcker så att alla vill läsa dem! Bredow skriver jätte-super-bra ungdomsböcker om kärlek som inte alltid är så lätt utan ganska komplicerad. Böckerna kan läsas av ung som gammal. Nu har du chansen att upptäcka henns lite tidigare böcker Syskonkärlek och Knappt lovlig igen. Med supercoola omslag. Bredows nyaste bok heter Som jag vill vara och handlar om att bli med barn som ung och hur man ska välja, abort eller inte. Boken har blivit uppmärksammad i pressen, bl.a. har det stått om den i DN. Den har däremot ett ganska fult omslag. Tycker jag. Vad tycker du?

Var läser du?

En av bloggarna på den underhållande bokbloggen bokhora läser gärna i badet! Var läser du helst? Enligt en dansk studie läser barn och unga gärna i mysiga kryp in, en fåtölj eller i sängen. Är det någon som använder biblioteksrummet för läsning? Om inte undrar jag varför? Finns det egentligen något bättre än att läsa omgiven av böcker?

På länsbiblioteket på Gotland har man startat ett projekt som kallas Fokus rummet. Två konstnärer ska hjälpa till att förändra olika biblioteksrum. På deras webbsida kan du följa projektets väg, från idé till verklighet. Min favorit så här långt är regnbågsbiblioteket.

Eldens vrede

Nu har jag läst ut Eldens vrede, Henning Mankells efterlängtade fortsättning på Eldens hemlighet och Eldens gåta. I de gripande och verklighetsbaserade böckerna får vi lära känna Sofia i Moçambique som drömmer om elektricitet och en egen symaskin och får uppleva så mycket elände i sitt liv.

Henning Mankell bor delvis i Moçambique och det märks att han vet vad han skriver om.

I Eldens hemlighet förlorar Sofia sina ben när hon trampar på en mina och hennes tvillingsyster Maria dör vid samma tillfälle. I Eldens gåta tar Mankell upp aidsproblematiken då Sofias älskade storasyster Rosa dör i den fruktade sjukdomen.

I Eldens vrede har Sofia blivit vuxen och bildat familj med Armando och de bor tillsammans i en by med Sofias mamma Lydia. Sofia tycker att hon trots alla sorger har fått ett ganska bra liv. Armando försörjer familjen genom sitt arbete på en bilverkstad i staden. Men han kommer hem allt senare på helgerna och Sofia kommer på honom med att vara otrogen och spendera pengarna på annat än familjen.

Eldens vrede är en berättelse om en stark, ung kvinna som inte förlorar hoppet om att skapa en framtid för sig själv och sina barn. En vardag långt ifrån vår verklighet, men angelägen för oss alla.

I djävulens sällskap

I helgen har jag spenderat en hel del tid med mina gamla bekanta överkommissarie Alan Banks och kommissarie Annie Cabbot. Jag har alltså läst Peter Robinsons senaste bok "I djävulens sällskap". Jag är ett deckarfreak och Robinson fortsätter även efter denna bok att vara en av mina favoriter. Han använder sig av den traditionella deckarmallen men han gör det på ett bra sätt. Miljöer och personer känns igen men utvecklas i serien.

Det är en komplicerad histora vi får ta del av. Annie får ta sig en att fall där en totalförlamad rullstolsburen kvinna hittas mördad medan Banks försöker lösa ett fall där en ung kvinna blivit våldtagen och mördad. En serie av gamla ouppklarade mord sen långt tillbaka blir åter aktuella samtidigt som ett nytt mord begås... Samtidigt får vi följa Alan och Annies relationer med andra och med varandra.

Det är en komplicerad intrig som sakta pusslas ihop för att knytas samman under de sista sidorna. Att försöka gissa sig till upplösningen är i princip omöjligt. Spännande - men intrigen var kanske onödigt komplicerad?

Litterära cafét den 5/10

På vårt litterära café den 5/10 pratade vi om bokmässan som vi varit på veckan innan. Alla delade med sig av sina upplevelser och intryck, många var författarna som flimrade förbi. Malin berättade om att hon lyssnade på Desmond Tutu och att det kändes stort. Vi pratade också om en del nylästa och aktuella böcker.

Här var de böcker vi tog upp:

Kärlekens musik av Vikram Seth, en mycket bra bok om man får tro Malin och en av deltagarna på lunchen som också läst boken.
Ladies av Mara Lee, mycket fixering av yta och ingen igenkännings chick lit tyckte Malin och Elin. Ändå en intressant och lite sorglig bok som säger något om hur det är att vara kvinna idag.
Kenta och barbisarna av Pija Lindenbaum, Christina läste högt ur boken som verkade jätterolig! Kenta vill leka med tjejerna och deras barbisar, men vågar han och vad säger de andra killarna?
Färden genom mangroven av Maryse Condé berättade Kathy om. Det verkade också vara en pärla bland höstens bokutgivning och Kathy verkade tycka mycket om boken. Främlingskap var temat.
En sorts kärlek av Kluun pratade jag om. Jag vet inte om jag ska varna eller tipsa om boken, läs och döm själva. Boken handlar om det lyckade och framgångsrika paret Sten och Carmen som plötsligt drabbas av diagnosen bröstcancer. Deras värld rämnar och Sten börjar leva ett dubbelliv. På dagarna tar han hand om Carmen och på nätterna festar han och är otrogen.

Svinalängorna av Susanna Alakoski tipsade Pernilla om. Hon hade lyssnat på ett föredrag av Alakoski på mässan.
Som jag vill vara och Som om ingenting av Katarina von Bredow, en av Sveriges bästa ungdomsförfattare som man kan läsa som vuxen också. Hon lyckas alltid hitta mitt i prick och skriver om kärlek som inte alltid är så enkel tyckte Pernilla.
Granatklockorna i Myitkyina av Jesper Bengtsson, en bok som handlar om Burma.
De osynliga av Karel Glastra van Loon är också en bok som handlar om Burma.
Självkänsla nu!, Mera självkänsla! av Mia Törnblom. Pernilla hade sett Mia Törnblom på mässan, hon ger enkla råd och tips om hur man stärker sin självkänsla och hur man kan tänka i relationer t.ex.

Alla böckerna går att låna på Håbo bibliotek!
Nästa Litterära café är den 2/11 kl. 12:00. Alla är välkomna, både gamla och nya deltagare!

Levande Bränd

Levande bränd handlar om Soad som har levt i Palestina innan hon kom till Amerika. Hon kom till USA efter hon hade varigt i Tyskland för att behandlas för allvarliga bränskador. Soad berättar om att hur det är att växa upp i Palestina och att vara kvinna i ett u-land. När Soad var i tjogoårsåldern så blev hon kär i grannpojken. I Palestina så är det en synd att ha ett förhållande innan man är gift. Han var också intresserad i henne men inte att gifta sig . När Soad var ute med fåren så kom han, de träffdes flera gånger på fältet och till slut så blev Soad av med oskulden. Hon blev gravid, nästa gång de träffades så sa hon det och han blev väldigt orolig. Han sa att han skulle prata med henns föräldrar om giftemål men han flyttade till standen och lämmnade henne att dö. När hennes föräldrar kom på henne så var Soad i nionde månaden och hon blev inlåst i ladan. Soad slägde sig i väggen och hoppades att barnet skulle dö. Efter flera timmar så hörde hon hur hennes föräldrar planerade hur hon skulle dö. Dagen efter så blev hon släppt och de sa till henne att koka vatten. Efter ett tag så kom hennes älsta systers man Mohammed och han lutade sig framåt och log, han frågade vad hon gjorde. Sekunden efter det så brann hon.

Levane Bränd är en bok om hur det är i Palestina idag och hur det är att överleva ett herdersmord. Levande bränd är en väldigt bra bok och den är väldigt våldsam.Det är en bok för dig som gillar biografier.

Av: Marina Palm

Levadde

Bergman på duk i helgen

Ta chansen och se en Bergmanfilm på bio i helgen, den 13-14 oktober. Fyra Bergmanfilmer visas på SFbiografer runt om på 17 platser i Sverige. Kostnad: 20 kronor! Det sjunde inseglet blir min filmhelg.

För dig som är lärare och vill visa film i skolan med handledning har Svenska Filminstitutet byggt upp en bra webbsida där man kan hitta tips på filmer att visa samt handledningar att ladda ned, där ibland just Det sjunde inseglet.

En fattig familjs hem tar bara dem minuter att riva av Pernilla Ahlén

Pernilla Ahlén har rest runt i Israel och Palestina och intervjuat kvinnor om livet i området. Man får en djupare kunskap om konflikten och hur det är att leva i området. Återigen konstaterar jag, efter att ha läst denna bok, att krig inte har några vinnare, bara förlorare. Boken ger mycket att tänka på och vara tacksam över. "En fattig familjs hem tar bara dem minuter att riva" är en fantastisk skildring av både kvinnorna i Palestinakonflikten och konflikten som helhet. Man får båda sidors synvinkel och man inser hur komplicerat det hela är. Det är ingen torr och tråkig bok om palestina-konflikten utan en mycket gripande bok, som fångar tag i en och inte släpper greppet. Den här är utan tvekan den viktigaste bok jag läst på länge och jag tycker att alla borde läsa den!

Bokcirklarnas återkomst

Läsecirklar och bokcirklar är mer populära än någonsin! Nu kan du Bokcirkla på nätet också, nämligen på Bokcirklar.se och vill du starta en egen Bokcirkel är det fritt fram att logga in och börja där.

Jag blir nyfiken på Bokcirkeln med boken "Berättelsen om O" av Pauline Réage där bokförlaget Vertigos förläggare Carl-Michael Edenborg leder cirklandet den 7 okt kl.20. "Berättelsen om O" är den första romanen i förlagets serie "Erotiska klassiker" och denna roman skrevs (under pseudonym 1954) för att författaren ville bevisa för förläggaren att kvinnor visst kan skriva erotik. Romanen har också beskrivits som en modern Tristan och Isolde.

Vill du cirkla om "Myggor och tigrar", den uppmärksammade boken som Christina skrivit om här tidigare, så finns det möjlighet för det den 8 okt. kl. 19. på Bokcirklar.se

Underbart vackert språk

"Nässlorna blomma" handlar om lille Martin, vars pappa dör och mamma emigrerar till Amerika. Mamman lämnar kvar sina sju barn i Sverige och Martin ackorderas ut som sockenpojke och får gå från gård till gård. Det handlar med andra ord om barnslaveri utan några mänskliga rättigheter. "Nässlorna blomma" är en självbiografisk skildring av Harry Martinsons egen barndom.

Den som inte har läst "Nässlorna blomma" av Harry Martinson har verkligen missat något. Det är gripande vemodig bok, men den har också en humoristisk sida. Den är skriven med ett underbart vackert språk och härliga miljöbeskrivningar.

"Inne från dessa skogar hörde man ibland orrarnas halvdystert glättiga plurrande, Det lät som om trollungar hade legat vid en skogstjärn och bubbel-bubbel-sjungit med munnarna mot vattnet."

Läsecirkel

Då var det dags för höstens läsecirkel att starta igen på Håbo bibliotek. Den här gången är temat barndomsskildringar och intresset har varit så stort att vi kommer att ha två cirklar igång!! Tre träffar med varje grupp har planerats in då vi tillsammans ska fika och prata om böckerna vi läst.

Lördagen 22/9 startade läsecirkel 1. Vi hade till den första träffen läst "Mig äger ingen" av Åsa Linderborg. Boken handlar om Åsas uppväxt med sin pappa Leif Andersson i Västerås på 1970-talet. Hon berättar ömsint om hur det var att växa upp med sin ensamstående pappa. Det är en berättelse om bl a klasstillhörighet men också om utanförskap. Pappan arbetar på Metallverken som härdarmästare, han har stor yrkesstolthet men är samtidigt missnöjd med det hårda arbete det är. Det handlar också om en pappa med alkoholproblem som försöker men som inte riktigt räcker till.

Detta är en bok som det på många sätt är lätt att känna igen sig i. Den visar ett samhälle som ligger nära men där mycket ändå förändrats. I läsecirkeln diskuterar vi länge kring bokens personer och deras relationer. Det torftiga liv Åsa lever med sin pappa kompenseras av den omsorg hon får av sina släktingar. Vi talar mycket kring Åsas farmor, en kvinna som inte har någon utbildning och inget större värde i familjen men som är den sammanhållande länk som ser till att allt fungerar hemma och att Åsa och hennes pappa får mat varje dag. Farmodern och en av Åsas fastrar ser till att deras vardagliga liv fungerar som att Åsa får mat i sig, får tvätta sig och att kläderna är rena. Åsas farmor väcker minnen av våra mödrars och mor- och farmödrars liv och deras betydelse för oss.

Åsas pappa funderar vi över, han är en man som verkar ha slutat att utvecklas när Åsas mamma lämnade dem. De använder sig inte av några saker hemma från tiden när mamman fortfarande fanns kvar i hemmet och de lever som om den tiden inte har funnits. De lever på många sätt ett fattigt liv men samtidigt är ytan viktig, han ordnar i sitt vardagsrumsfönster så att alla utanför ska avundas dem som bor därinne i lägenheten. Det ska se bra ut men samtidigt får det inte sticka ut för mycket. Vi undrar över hur pappans liv skulle ha sett ut om inte separationen från mamman hade varit så förödande för honom. Hade deras liv blivit annorlunda då? Det var en berättelse där vi känner med personerna och vi förundras över den klassresa Åsa har lyckats med. Vi undrar om inte det nätverk hon haft kring sig under uppväxten har del i detta.

Till nästa gång ska vi läsa "Den osynliga väggen" av Harry Bernstein,

en bok han debuterade med som 96-åring!

Välkomna!!

Poesins makt...

... den existerar verkligen! I gårdagens Babel berättade Daniel Sjölin om att de intagna på Guantanamo skriver poesi, något som inte så många intresserade sig för till en början. Men nu börjar vissa amerikanska (säkerhets)grupper misstänka att orden faktiskt kan betyda något. Är poesi kanske en riskfaktor i det Amerikanska samhället? Poesin är kanske ett starkare vapen än de tror? Är det inte fantastiskt, trots allt - att orden har makten att påverka och beröra! Jag blev hoppfull när jag såg inslaget.

Då känns de litterära fejderna i Sverige ganska pyttiga och löjeväckande, samtidigt som jag kan småle lite när Leif GW Persson visar sin klumpiga bufflighet gentemot kvinnliga deckarförfattare och Linda Skugges påhopp på ja, den som står i hennes väg. Det jag inte kan småle åt är dock hånet mot Björn Ranelid och det kändes som om Babels pogram igår var en upprättelse för Ranelid. Jag tycker han är ganska oförarglig, (jag har dock inte läst Maja Lundgrens erfarenheter av denne författare.) Nu kommer han ut med ny bok som jag är nyfiken på, "Öppet brev till George W Bush". Läs DNs recension här! I Svenska Dagbladet är man besviken och Maria Küchen är lite ambivalent till texten men "uppskattar en författare som står upp för medmänsklighet".

Verklighet?

Jag har läst Maja Lundgrens bok ”Myggor och tigrar” och funderat en del på vad jag egentligen tycker om den. I baksidestexten kan man läsa att det är ”en autentisk skildring av camorran i Neapel och maffiafasoner i svenskt kulturliv”.

Det har ju skrivits en del om boken eftersom hon lämnar ut verkliga personer med namn och allt och inte på något fördelaktigt sätt. Någon av dessa har gått i försvar och menat att författaren är en sjuk person och att boken inte borde givits ut alls. Andra har försvarat henne och anser att man måste skilja på berättarjaget och författarjaget. Jag kan hålla med om detta, det är ju faktiskt en roman och inte en biografi, men eftersom hon skriver om sina relationer till andra verkliga och namngivna personer tror jag att det blir svårare för läsaren att göra den skillnaden. Det kan ju heller inte vara så roligt att bli omskriven med namn och allt i en roman med små möjligheter att försvara sig. Men att det förekommer trakasserier mot kvinnor i kulturlivet kan säkert vara sant och kanske också är något som behöver tas upp i ljuset

Annars tycker jag att hennes skildring av sitt liv i Neapel är intressant. Det är svårt att tänka sig hur det kan vara att leva i en stad där olika maffiabossar styr de olika stadsdelarna. Att dessutom befinna sig där som utländsk kvinna har sina speciella problem och hon blir utsatt för ett övergrepp som får mig att önska att det inte är helt verklighetsbaserat.

Jag blir i alla fall nyfiken på att läsa hennes bok ”Pompeji” som det ju skrevs mycket om när den kom ut.

KardeMumma i köket

Så här goda bullar får du om du följer receptet i Anna & Fanny Bergenströms underbara kokbok "under valnötsträdet". Den här kokboken är alldeles speciell. Innehållet är upplagt efter själva råvaran, boken börjar med ett stycke om Avokado med en massa recept där avokadon finns med som ingrediens och slutar med ett stycke om Choklad. Däremellan hittar du bla. kapitel om Chili, Citrus, Päron, Mango och så min favorit Kardemumma!

Varje kapitel börjar med ett litet förord om själva råvaran. Visste du tex att det finns falsk Kardemumma? Det är sällan jag verkligen läser mattexter men nu gör jag det med nöje. Det är en fyllig matbok med över 400 recept med vackra bilder och i slutet av boken hittar du tips på olika menyer för olika tillfällen. Det jag gillar bäst är det oväntade och idérika uppslagen. Det är kanske något lurigt att hitta recept på soppa om du är ute efter just sopprecept, men åh vad uppfriskande det är med innehåll som inte följer alfabetisk ordning!

Richard Ford

Igår såg jag på Babel en intervju med författaren Richard Ford. Han har just givit ut tredje delen i den trilogi som började med Sportjournalisten (som kom ut 1988 på svenska). Jag läste den 1990 och minns att jag tyckte mycket om den! Tyvärr minns jag ingenting av handlingen, så jag vet inte om jag gör rätt i att skriva här...men när jag såg intervjun med Richard Ford blev jag verkligt intresserad av att läsa den nya boken - Som landet ligger (har inte utkommit än på svenska). Intervjuaren kände ett visst vemod över att hon nu skulle behöva lämna huvudpersonen Frank Bascombe åt sitt öde - trodde Richard Ford att Frank skulle bo kvar i det nya huset resten av livet?
- Jag vet att han kommer att bo kvar. Jag behöver inte undra hur han har det. Om jag gör det är det bara för mig att sätta mig ner och skriva hur han har det! Frank gör ingenting utan att jag skrivit om det, svarade Richard Ford.

Missade du programmet? Du kan se det här!

Middlesex

Det här är verkligen en fantastisk bok! Bokens första mening "Jag har fötts två gånger" fångade mig direkt. Vilket underbart sätt att börja boken på. Karaktärerna i Middlesex är så levande och färgstarka. Berättelsen är full av humor och berättarglädje.

Boken handlar om två grekiska syskon som förälskar sig i varandra, flyr till Amerika med en båt (på grund av kriget mellan Grekland och Turkiet). Ombord på båten låtsas de som om de inte känner varandra. De ljuger ihop historier och tror smått på dem själva. Till sist gifter de sig. Det handlar även om syskonens barn och barnbarn. Framför allt handlar det om ett av deras barnbarn: Calliope, som är en pseudohermafrodit. Det är honom/henne vi får följa i denna släktsaga.

Det finns så mycket att tänka på och fundera kring i den här boken. Om man inte hade blivit till i just den stund då man blev till... Vem hade man varit då? Författaren Jeffrey Eugenides skriver: "Valet av tidpunkt måste vara exakt den rätta för att jag ska kunna bli den person som jag är." Jag funderade också över hur små saker påverkar våra liv. Hur livet kan ta en ny riktning bara på grund av en liten till synes obetydlig sak. Hur hade det sett ut om man inte hade gjort så, inte hade gått dit, inte hade reagerat som man gjorde? Jag minns hur jag funderade kring syskon som blir kära i varandra när jag läste Virgina Andrews böcker. När jag läser denna bok så funderar jag återigen över detta fenomen. Hur kan det bli så? Vad är det för händelser som påverkar att det blir som det blir? Eller spelar händelserna en biroll?

Ut och nöffa

Har ni läst nya boken om Benny; ”Nöff nöff Benny”, av Barbro Lindgren och Olof Landström?

Benny och lillebror ska ut och nöffa lite och blir varnade av sin mamma för den leriga pölen. Men det är klart att det är just till pölen de vill gå, alla andra är ju där också. Man kan springa runt, runt pölen, men plötsligt får Benny ett infall och knuffar i lillebror.

Leriga blir de till slut båda två. Vad ska mamma säga? De gömmer sig under en stor gran men man kan ju inte gömma sig hur länge som helst. Till slut är det lika bra att gå hem.
Det här är en enkel och väldigt charmig historia, tycker jag, och jag gillar Olof Landströms teckningar.

Nej, nu har jag inte tid att skriva mer, måste ut och nöffa lite…

Caféfilm 7 september

Litterära cafét

Håbo biblioteks litterära café i fredags bjöd på samtal om olika typer av läsning. Läser vi personligt eller opersonligt, instrumentellt eller inte? Och ger vissa böcker alltid samma typ av läsning för alla, eller beror det på just läsaren? Bibliotekarierna lutade åt det senare.

Tips gavs om både nyutgivna och äldre bra böcker i olika genrer, ibland väldigt obestämbara. Det var roligt också att höra röster ur publiken!

Svampkungens son

Jag tycker om den speciella stämningen och blandningen mellan saga och verklighet i Marie Hermanssons böcker.

Därför kastade jag mig över hennes nya bok ”Svampkungens son”. Boken handlar om en ung man som vuxit upp i skuggan av sin svampkunnige, karismatiske far. Han brukar vara med på de svampkurser som fadern håller i. Kurserna har nästan uteslutande kvinnliga deltagare och fadern som förutom sin passion för svampar är en riktig kvinnokarl trivs som fisken i vattnet. Vid sidan av sin far är sonen blek och osynlig och när han blir förälskad i faderns nya kvinna blir situationen ohållbar…

Jag tycker att boken handlar mycket om vikten av att hitta sin rätta plats i livet. Jag vet inte om den hör till Marie Hermanssons bästa, men den är definitivt värd att läsa, tycker jag.

Flyga Drake blir film

Jag planerar ständigt att läsa Håbo biblioteks favoritbok "Flyga drake" men jag kommer mig aldrig för. Nu behöver jag kanske inte göra det för "Flyga Drake" ska bli film. Jag vet inte när den kommer att ha premiär i Sverige men här kan man se en trailer för filmen. Verkar den nå upp till bokens briljans, ni som läst den?

Långsam läsning...

... behövdes för att läsa "Tusen strålande solar" som jag hade stora förväntningar på. Att läsa långsamt betyder inte seg och uttråkande text för mig, jag läser långsamt när texter är fyllda med trauma - så jag behöver pausa i texten för att ta mig vidare - eller när texter utmanar mig med experimentella finurligheter - så att jag vill läsa finurligheterna om och om igen.

"Tusen strålande solar" är en berättelse som saknar språkexperiment, den är fylld med liv. Den är som en förlängning av Khaled Hosseinis första roman "Flyga drake". Kritiker menade att kvinnans perspektiv saknades i "Flyga drake". Nu i "Tusen strålande solar" berättar Hosseini om två kvinnors liv. Scenen är densamme som i första romanen, Afghanistan och berättelsen rör sig i samma kronologiska tidsperspektiv som tidigare. Att ge kvinnorna en röst ger en ny berättelse med tvångsgifte, misshandel och förtryck, men också livslång kärlek och en vänskap som räddar liv.

Mina förväntningar infrias, men jag vill ändå främst tipsa om "Flyga drake" för er som inte läst den ännu. I "Flyga drake" finns ett driv, både språkligt och strukturellt - nästan varje kapitel är uppbyggd med en början, mitt och slut - vilket gör att berättelsen får en lysande dynamik.

För er som läst "Flyga drake" kan jag bara säga att jag inte blev besviken på "Tusen strålande solar". Förrutom kvinnornas starka röster är romanen en hyllning till Afghanistan. Landet och främst staden Kabul hyllas med avskedsraderna:

Ingen kan räkna alla månar som skimrar på hennes tak

Eller de tusen strålande solar som gömmer sig bakom hennes murar

Favorit i repris!

Nu är jag verkligen fantasilös, som tipsar om en bok, som redan har uppmärksammats här på bloggen, men eftersom den var SÅ bra.... Jag talar om "nu vill jag sjunga dig milda sånger" av Lotta Olsson. Jag sträckläste den en kväll under semestern och kan varmt rekommendera den! Elin skrev om den redan i september förra året, men kanske är det fler än jag som är lite sega och inte har hunnit läsa den!

Litterärt café och litterär salong!

Nästa fredag, 7 september 12.00, håller vi höstens första litterära café i biblioteket! Under försommaren har vi köpt en egen scen och vi hoppas hinna klart med senaste ommöbleringen så att vi kan montera den. Hoppas att många har tid och lust att komma till biblioteket och lyssna på våra tankar om böcker och läsning och diskutera med oss! I cafét utanför biblioteket kan man köpa fika och ta med det in.
Den som inte har tålamod att vänta ända till fredag kan besöka Vasateatern i Stockholm på måndag kväll. Där har de Litterär Salong klockan 19.00 med Agneta Pleijel som kommer att prata om sin nya roman "Kungens komediant" - som förstås finns att låna på Håbo bibliotek!

Fakta och fiktion för små barn

Bilderböcker för små barn som är biblioteksklassade som fackböcker resp. skönlitteratur kan vara snarlika ibland. Bra exempel på detta är ”Var växer pepparn” av Brigitte Raab (fackbok) och ”Jag kan” av Lars Rudebjer (skönlitteratur).

I ”Var växer pepparn” presenteras ett djur på varje uppslag tillsammans med en fråga och ett heltokigt svar; t.ex. ”Varför har sniglarna sitt hus på ryggen? Därför att de gärna åker på campingsemester”. På följande uppslag finns ett barn som säger ”Nej” och sedan får man veta det rätta svaret. I boken ”Jag kan” möter man olika djur; t.ex. en bäver, med texten ”Bävern kan fälla ett träd med bara tänderna” och sedan en bild på ett litet barn som försöker göra detsamma och med texten ”Det kan inte jag”. På slutet får man veta vad barnet kan göra som inte djuren kan; t.ex. cykla och sparka fotboll. Det här är två enkla och roliga böcker med härliga bilder att prata och fantisera omkring.
Så vem har sagt att faktaböcker inte stimulerar fantasin?

Vill ni förresten veta varför sniglarna har sitt hus på ryggen? Jo, huset skyddar sniglarna från fienden och solen.

På spaning efter den Sanning som flytt

Det är ett fascinerade fenomen, det här med människans enorma behov efter Sanning! I gårdagens Kobra intervjuades den, i mina ögon, väldigt sympatiske författaren David Sedaris - aktuell med novellsamlingen "Naken"- där han berättade en del om hur läsare förhåller sig till hans texter. Han berättade bla om att läsare kan komma fram till hans syskon, som han beskriver i sina texter, och säga att dom känner till allt! Jag undrar hur det går till? Hur kan den litterära texten bli Sanning i läsarens ögon? Har vi ett sådant stort behov av Sanning, i dessa postmoderna tider...

Debatten om sanningen i litteraturen fortsätter i dagens DN där Lisbeth Larsson ser en ny genre födas - Strip-lit - med publiceringen av Daniel Sjölins roman "Världens sista roman" och Maja Lundgrens "Myggor och tigrar". Litteraturen tar nya vägar och kritiker tycks snåra in sig i allt fler begrepp för att söka beskriva verkligheten, kanske närmare sanningen... Men vad är egentligen det nya i debatten? Har inte författare skrivit romaner, självbiografier, fiktiva biografier och självbiografiska romaner allt sedan romanens begynnelse (vem skrev den första svenska romanen? Fredrika Bremer eller August Strindberg? därom tvistar de...) Jo, men tilltalet och läsningarna är i förändring, tror jag. Och nu blir det kanske allt svårare för läsaren att tolka texten, varför alla dessa begrepp också behövs för att förstå. Bara för att Daniel Sjölins karaktär heter Daniel Sjölin betyder inte det att karaktären är författaren Daniel Sjölin eller privatpersonen Daniel Sjölin.

Men detta med texter och dess sanningshalt har diskuterats länge länge. En av mina aha-upplevelser när det gäller självbiografisk text kontra fiktiv text var när jag läste Åsa Mobergs bok "Simone och jag" där hon så precist beskriver Simnone de Beauvoirs förhållande till texter - Simones fiktiva texter är mer nära "sanningen" (läs: den egna rösten) än de självbiografiska texterna. I de fiktiva texterna kunde Simone släppa loss hela känsloregistret. När allt kommer omkring så är jag inte intresserad av Sanningen, det som intresserar mig är vems röst som talar (i texten) och vem som inte talar.

Mitt boktips blir därför "Mandarinerna" av Simone de Beauvoir, om du vill lära känna Simones röst.

Bokkollo

Att åka på kollo tror ni kanske hör barndomen och sommaren till! Nä, nä - nu finns det möjlighet att åka på Bokkollo och bara läsa, läsa, läsa en hel helg!
En idé att ta efter, kanske?

Att berätta livet ...

... den konsten kan Hosseini Khaled. En av de allra bästa böcker jag någonsin läst är hans "Flyga drake". Jag kan tycka att det är lite vanskligt att uttala sig om de bästa böckerna. Mycket handlar om, tror jag, vilket humör jag är på när jag läser en viss bok och i vilken situation jag är i livet när jag läser osv... men när det gäller "Flyga drake" kan jag med säkerhet påstå att det är en av de bästa böckerna jag läst!

Nu kommer han ut med en ny bok - "Tusen strålande solar" - gissa om jag är spänd på "uppföljaren"... Nu är den hur som helst beställd för i mitt tycke är den redan en vill-ha-i-bokhyllan-bok. Men den finns såklart inom kort på ett bibliotek alldeles nära dig.

Magnus Utvik gav "Tusen strålande solar" högsta betyg i morgonsoffan i morse - kan förväntningarna bli mycket större nu, tro?

Spännande form

... har Katarina Kieris nya ungdomsbok Majas morsas kompis sambo som jag skrev om redan i februari. Ett antal sammanlänkade personers historier berättas i novellform i en liten, nästan magisk, bok. Det här är en novellsamling som lämpar sig lika väl för vuxna som för ungdomar, tycker jag. Man måste vara en erfaren läsare för att inte missa de små ledtrådar som ligger utlagda här och där. Ändå är den inte svårläst.

Det värsta som kan hända

... måste vara när en ung människa begår självmord. Detta ämne har Christina Wahldén valt för sin nyaste ungdomsroman För bra för att dö. Som alltid skriver Wahldén medryckande och enkelt. Huvupersonen Stella, en gymnasietjej som är svårt mobbad i skolan, är lätt att känna för och ta till sig. Stella får kontakt en en kille på nätet som bestämt sig för att dö. Tillsammans bildar de en självmordspakt och ger sig ut i natten för att avsluta sina liv.

Ja, det låter fruktnsvärt och det är det också. Men som så ofta i ungdomsböcker lämnas inte läsaren i ett svart hål, utan berättelsen får en hoppfull avslutning.

Jag tyckte mycket om den här boken, men kanske gör just ungdomsboksprägeln att Stellas och Joels problem blir lite schematiskt behandlade, liksom den ångest som gör att de ger sig av för att begå självmord. Men jag tror ändå att detta kan bli en bok som framförallt många tjejer kommer att läsa och tycka om.

Fågelbovägen 32

Man kan undra vad det egentligen är som gör att man redan från början blir helt uppslukad av vissa böcker och sedan stannar där, med tillfälliga avbrott för det egna livet, ändå tills boken är färdigläst, medan andra lämnar en ganska likgiltig. Beror det på att de är bättre skrivna, eller har det mera att göra med egna erfarenheter, vad man rent personligt kan relatera till? Säkert kan båda dessa orsaker spela in, men det är inte heller helt säkert.

"Fågelbovägen 32" av Sara Kadefors var en sådan bok för mig. Ändå kan jag inte säga att jag känner igen mig i karaktärerna i boken. Men jag fascinerades av huvudpersonen Karin, en läkare som brinner för att hjälpa utsatta människor. Vid sidan av sitt vanliga arbete på sjukhuset arbetar hon kvällstid på en klinik för illegala flyktingar. I arbetet möter hon människor som har det mycket svårt, bl.a. en ung kvinna från Moldavien som arbetar i en familj där hon behandlas väldigt illa. Innan hon har tänkt efter har hon erbjudit kvinnan att vila ut i hennes hem och lovat henne att hon sedan ska få arbete i familjen. Men hur går detta ihop med hennes övertygelse om att det är omoraliskt med svart arbetskraft i hemmet? Vad ska hennes vänner säga? Medan hon försöker passa ihop verkligheten med sin bild av hur det borde vara trasslar hon in sig mer och mer. Hon som behöver känna sig god och hjälpande visar helt andra, mörkare sidor när den som hon vill hjälpa inte vill bli hjälpt. Sara Kadefors fick Augustpriset 2001 för ungdomsboken Sandor slash Ida. Det här är hennes första vuxen-roman och jag hoppas det blir fler.

Som vi älskade varandra

På en av våra litterära luncher i vintras så talade Jenny så intressant om Kärleken till Sofia Karlsson av Anders Paulrud, en av alla författare jag inte läst något av. Men nu har det blivit ändring på det! I söndags mer eller mindre sträckläste jag hans senaste Som vi älskade varandra, en vemodig och sorglig berättelse med starkt självbiografiska (?) drag. Det är berättelsen om ett kompisgäng på fem personer som hållt kontakten i över tjugofem år. Fram och tillbaka har vänskapen böljat i livets olika skeenden, men "nu" är det oåterkalleligen slut? Det är väldigt vemodigt beskrivet, men också, stundtals, väldigt roligt - om ni sett filmen "Vi som älskade varandra så mycket" så känner ni igen stämningen.

Jag gillar den här boken.

Fisk och kultur

Eftersom det varit ett ganska stort intresse på vårt bibliotek för boken Fisk och kultur var jag full av förväntningar, när jag satte igång att läsa den. Jag hade egenligen ingen aning om vad boken skulle handla om och vem författaren är, så jag blev ytterligare förväntansfull, när jag upptäckte att författaren Sjón varit medlem i gruppen Sugarcubes (där Björk var sångerska). Nu när jag läst den är jag lite förbryllad - jag uppfattade boken som en skröna, men anar att jag kanske inte fattat hälften (det finns ett klargörande efterord, som nog varit bra att läsa först) och jag har dröjt lite med att skriva här i Barbabloggen, för man vill ju gärna framstå som smart...
Nu har jag läst recensionerna i DN och SvD och tycker att jag kanske ändå uppfattade det viktigaste! Man kan väl nöja sig med en läsning som var underhållande och välskriven - ni andra kanske kan bidra med undertexterna?!

Kropp och själ

Att läsa böcker samt att söka och bearbeta information är bra, det kan man göra på sitt närmaste bibliotek. Att måna om den fysiska hälsan är också viktigt, något som denna sommar resulterat i upprop för mer idrott på skolschemat. Annars kan man ju göra som biblioteket i Liverpool...



Nu väntar jag på framsynta, svenska initiativ. En trappmaskin vid tidskrifterna? Ett par hantlar för att tona överarmarna när man går där bland hyllorna åtminstone..?

Boktips från Alfabeta

Hej alla,
Jag heter Anna och är ny gästbloggare här på Barbabloggen. Jag har alltid haft ett genuint bokintresse och nu också jobbat inom bokvärlden i cirka 14 år. Först var jag delägare i Söders bokhandel här i Bålsta. Efter det fick jag en administrativ tjänst på Bokförlaget Forum och nu har jag ett vikariat på Alfabeta bokförlag som utlandssäljare. Jag har alltid tyckt om barn och ungdomsböcker speciellt mycket och under året på Alfabeta har jag hittat nya favoriter! Här kommer tips på en bok som kommer ut nu i höst (fler lär följa):

Åsa Anderberg Strollo: Bryta om

En stark och omskakande ungdomsroman som ändå inger hopp att saker går att ändra.
16-åriga Minna lever ensam med sin mamma sedan föräldrarna skilde sig när hon var i 8-års åldern. Pappan har startat en ny familj och har ingen aning om att Minna hela tiden fått vara mamma till sin mamma som fått allt gravare mentala problem. Under sommaren, när historien tar sin början, har mamman varit inlagd på en psyktiatrisk klinik och Minna har fått en smula andrum. På grund av sina hemförhållanden har Minna inte kunnat koncentrera sig på skola eller kompisar och hon har blivit mobbad. När hon nu ska börja gymnasiet i en skola på andra sidan stan tänker hon att hon ska börja om, göra en nystart. Hon ska verkligen satsa på skolan och eftersom ingen i den nya skolan känner henne sedan förut kan hon ändra bilden av sig själv. Tror hon... men allt rämnar. Minna upptäcker att en av hennes gamla klasskamrater, skolans tuffaste och cooloaste tjej, ska börja i hennes nya klass. Mamman släpps ut från kliniken och börjar vända Minnas liv upp och ned igen, hon låser in henne i garderoben så att hon missar matteprovet hon pluggat så hårt för till exempel. I en starkare och starkare virvel sugs Minna ned mot botten, ned i kaos och förtvivlan. Men det är först när man nått botten som saker och ting kan vända och bli bättre igen och det är först då som vuxenvärlden som svikit Minna så länge äntligen får upp ögonen för hennes livssituation.
En jättebra bok. Man ska kanske inte jämföra men jag tror att om man tycker om det Johanna Thydell har skrivit så kommer man att tycka om den här boken. Åsa är debutant men hon har länge skrivit manus för film och tv så hon har verkligen driv i berättandet. Det är en angelägen bok.

Bergman ur tiden...

med konsten för alltid i tiden ...

Jag minns första gången jag såg "Fanny och Alexander" - jag var lite skrämd och djupt tagen.

En annan favorit är "Trolösa" - starkt otrohetsdrama som ställer stora frågor.

Den motvilliga resenären

Det är svårt att motstå en sådan titel, tycker jag - speciellt som jag själv varit en mycket villig resenär den senaste tiden! Jenny Diski skriver att hon hela tiden söker ensamhet för att få tid att tänka. Så får hon uppdrag att resa och skriva om sina resor och så tycker hon att resorna kommer ivägen för tankarna...men det hon skriver om är just sådana saker som man tänker på när man resor. Om byggnader, om medresenärer, om resekrångel, sömnproblem...konstigt nog är det väldigt underhållande läsning!
Hon skriver också om själva tänkandet - att hon söker tid att tänka obrutna tankar men att hon hela tiden avslöjar sig själv med att tänka väldigt alldagliga tankar:
- Jaså, fåren står därborta idag.
(Och så träffar hon andra som varit ensamma och tänkt och plötsligt har upptäckt hur det är att stå "ansikte mot ansikte med sig själv" - medan hon själv alltså mest har grubblat över fårens rörelsemönster...)
Den tredje resan är i norra Sverige bland samerna. Där fick jag så mycket att tänka på att jag inte vet hur jag ska uttrycka mig!!

En spricka??

Nu har jag träffat mina gamla vänner, Paola och Guido Brunetti, i Donna Leons senaste bok Djupt vatten. Den här gången var det mord i fiskarmiljö vid ön Pellestrina som avhandlades och löstes.

Men det som mest oroar mig är en eventuell spricka i det perfekta äktenskapet! Visst inbillar jag mig? Snälla!

Saras tips

Jag är lite orolig att Saras filmtips försvinner i kommentarstexten några inlägg längre ner. Därför lägger jag länk till filmen här direkt (embedding disabled) (i väntan på att Sara fixat nytt login till bloggen). Men hur ska vi hitta den litterära kopplingen till denna film, hmm... Jo jag vet! För några år sedan spelade Daniel Craig Sylvia Plaths make Ted Huges på film. Både Sylvia Plaths och Ted Huges böcker går att låna på Håbo bibliotek! Så var det sagt.

Catherine Tate and Daniel Craig - Comic Relief

Är det någon där?

När den senaste Marian Keyes-boken, Är det någon där?, faktiskt stod inne på vår Snabblåns-hylla när jag skulle gå på semster, så ryckte jag med den också. I över tio år har jag lyssnat på hyllningskören av hennes böcker och inte känt mig det minsta frestad att läsa.

- Är hon bra? frågade jag en kollega.

- Jag har läst en och den var skittråkig. Alla säger ju att hon är så rolig?!

Väldigt skeptisk började jag alltså min läsning. Efter ett tag kom jag på mig själv med att ligga och skrocka (hon uttrycker sig väldigt roligt) och i mitten av boken började jag gråta... Och nu när jag läst ut boken om Anna Walsh måste jag medge att jag är väldigt sugen på att läsa de andra om systrarna Walsh. Jag är inte ensam, tydligen, för på M.K:s hemsida finns detta citat att hämta: Keyes fans will embrace this as her best yet, and first-time Keyes readers want to read everything she’s written. ––Carol Haggas [Booklist]

Bilder från biblan

Nu har ju visserligen en hel del flyttats om på Håbo bibliotek på senaste tiden, men här är ändå lite bilder av biblioteket som jag tagit de senaste åren. De presenteras i en Flickr-applikation som heter FlickrSLIDR.


Created with Admarket's flickrSLiDR.

En bok för alla

I dagens DN öppnar man för ett visst hopp för En bok för alla - det formella beslutet om nedläggning fattas först i höst. Om de nitton remissinstanserna är negativa till förslaget kanske regeringen tänker om?
På Håbo bibliotek köper vi in EBFA:s bilderböcker och erbjuder alla barn i kommunen som fyller 4 år en bok. En bilderbok från EBFA kostar 40:-, men köper man många åt gången får man dessutom mängdrabatt.

Tack Bokus!

Förvånat har jag under sommaren sett Bokus återkommande TV-reklam. Gör de reklam för att man ska köpa billiga pocketböcker hos dem? Jag stirrar dock bara på de bibliotekshyllor som visas hela tiden och undrar hur de tänker - visst gör de egentligen reklam för att det billigaste alternativet är att gå till biblioteket?
Man tackar - TV-reklam är ännu lite för dyrt för Håbo bibliotek!

Fångad i fulkulturen

Det är nästan utan att skämmas som jag vill avslöja mina laster just nu:

Brunstkalendern av Emma Hamberg hittade jag i Stockholm stadsbiblioteks personallånehylla. Efter att ha småpratat med några kollegor om Emma Hamberg, tog jag hem boken för att göra lite noggrannare research om den, d v s läsa den. Och nu är jag fast! Trots min inledande skepticism - jag har hört en hel del negativt om Mossvikenfruar - så tycker jag att den här romanen är riktigt bra. Kanske inte det mest djuplodande jag läst, men ganska ofta kan man klara sig utan djupsinnighet också.

Min andra last just nu - och nu blir jag kanske liite mer generad - är Idol-Ola med Natalie. Det är som om Toto skulle ha gift sig med Take That. I like it! Har alltid haft en pojkbandsfäbless och den infrias med råge av Ola med 80-talssound. Skönt!

Bloggtips!

Jag vill tipsa om Anna-Stinas nya blogg! Anna-Stina vår f.d. medarbetare har startat en blogg där hon skriver om allt möjligt som har anknytning till biblioteksvärlden. Ett och annat boktips verkar det bli också! BiblioBuster heter den och här kan du gå in och titta på den.

Hedvig och sommaren med Steken

Frida Nilsson har gjort det igen! Hon är här nu med sin tredje bok om Hedvig. Detta är kapitelböcker för barn i åldern 6 - 10 år. Frida Nilsson skildrar tankar och känslor hos Hedvig så att det som läsare känns lätt att förstå hur Hedvig och hur barn kan känna sig.

Jag trodde att det skulle ta stopp efter två böcker om "Hedvig" och "Hedvig och Max-Olov", men ännu en gång får man följa Hedvig och nu på sommarlovet, i "Hedvig och sommaren med Steken".

Den här boken handlar om att ha sommarlov. Hur det blir när farmor får en propp och inte längre är som vanligt. När bästa kompisen åker iväg och man blir ensam kvar hemma. Hur kan man då få en ny kompis? Men Steken dyker upp. Han och hans pappa ska bo i torpet över sommaren. Det blir nya utmaningar och äventyr men allt i en vardaglig tappning. Frida Nilsson skildrar också Stekens svåra tankar och känslor som han har att brottas med. Frida Nilsson tar upp viktiga saker i barns liv och deras funderingar vilket gör böckerna till vad jag tycker att de är så bra. Allvar och viktigt skildras med varm humor och som sagt det är mycket känslor i boken.

Mer om Hedvig och Frida Nilsson finns att läsa på http://www.fridanilsson.com/

Himmelska förbindelser

Om man vill ha något lättsamt att läsa på semestern tycker jag att "Himmelska förbindelser och andra kärleksäventyr" av Alexander McCAll Smith kan passa bra. McCall Smith, som nog mest är känd som upphovsman till böckerna om Damernas detektivbyrå, skriver på ett sätt som gör att jag rycks med även om de elva novellerna kanske inte gör något bestående

intryck på mig.

Alla berättelserna är skrivna på temat kärlek, men inte nödvändigtvis lycklig och oproblematisk sådan. Som läsare får man bl.a. möta en äldre man som är änkling och börjar uppvakta en änka i samma ålder, en ung kvinna som gifter sig men som upptäcker att allt inte står rätt till i äktenskapet och en flicka som möter en ängel. Författaren skriver på ett vardagsnära sätt, men ibland händer något dramatiskt och oväntat, som t.ex. när en kvinna är ute på en dejt med en man som hon upptäcker att hon inte har det minsta gemensamt med. Paret hamnar i alla fall på en krokodilfarm. Jag ska inte avslöja vad som händer där, men ni kanske kan gissa...

Överklass?

Vad är överklass? Det försöker journalisten Susanna Popova (som själv kategoriserar sig som medelklass) ta reda på genom att intervjua ett antal personer som erkänner sig till överklassen. Intervjuerna är samlade i boken Överklass- en bok om klass och identitet. Hon intervjuar personer i olika åldrar, en del bor på slott / gårdar andra i våningar i Stockholm, några är adliga. Intervjuerna är lite intressanta och roliga men har kanske ingen vidare tyngd. Jag får dock reda på många olika överklassdygder och hur man är som överklass. (Självsäker, såklart! Vänliga mot alla, uteliggare som kung, hövisk i alla lägen!) Vad överklassen tycker om medelklassen och arbetarklassen behandlas också. Personerna i boken svarar även på frågor om vad de tycker om ”bratsen” kring Stureplan, hur lång tid det egentligen tar att bli överklass och hur man ser på nya pengar i överklassen. Alla får också frågan om vad som egentligen är överklass. Trots att alla försöker sig på en förklaring känner jag fortfarande en förvirring kring begreppet överklass, vart går t.ex. gränsen mellan övre medelklass och överklass, mellan nyrika och överklass, hur fungerar överklassen i förhållande till andra eliter såsom medieeliten och kultureliten o.s.v. Det enda som jag är hundra procent säker på är att jag inte är överklass, trots att jag är vänlig mot alla jag möter oavsett bakgrund samt dessutom har bordsskick, två typiska överklassdygder om man får tro personerna som intervjuas i boken.

Pojken i randig pyjamas

Det är svårt att skriva om boken Pojken i randig pyjamas utan att avslöja för mycket. Boken är berättad utifrån 9-årige Brunos perspektiv. När boken börjar bor han med sin familj i Berlin och året är 1942. Plötsligt packas alla saker ner och hela familjen flyttar till Allt Svisch där pappan har ett arbete. För Bruno är det oklart vad pappan gör, men han vet att hans jobb anses vara mycket betydelsefullt. Ni anar säkert vartåt det lutar, det här är en historia som berättats förr. Det nya är greppet - konsekvent berättas historien ur en 9-årings perspektiv. Det är både bokens styrka och svaghet. Framförallt blir slutet svagt med etta berättarperspektiv. Författaren, John Boyne, har givit boken undertiteln En sorts saga. Man kan undra varför - för att historien verkar otrolig?

En barnbok om att vara annorlunda

I boken ”Uffe varulv” av Paul van Loon får vi lära känna Uffe som natten då han fyller sju år är med om något märkligt. Det är fullmåne och plötsligt upptäckter han att hans händer är täckta med hår och att han fått långa vassa klor. Han har förvandlats till varulv. Uffe bor i en fosterfamilj eftersom hans egna föräldrar försvunnit när han var tre år. I familjen finns också Timmy, fosterföräldrarnas son, som blir invigd i hemligheten. Det visar sig att Uffe förvandlas till varulv tre nätter i månaden, vid fullmåne och natten före och efter.

Uffe vill inte alls vara varulv, men måste hitta ett sätt att förhålla sig till det faktum att han ändå är det. Han får t.ex.lära sig att stå emot driften stjäla hönor för att stilla sin varulvshunger.

Det händer spännande saker i boken. Vi får möta den elaka fru Krita som försöker ordna så att han blir bortrövad av M.S.D.M (mottagningscentret för sällsamma djur och människor) och en mobbande pojke i skolan. Men den underliggande meningen i boken är ändå utanförskapet, att vilja vara som andra men känna sig annorlunda. Av en mystisk man får han veta att ”ingen är någonsin den enda i sitt slag”. Han oroar sig för vad fosterföräldrarna ska säga om de får veta, men det visar sig att det finns en mening med att han hamnat just i den familjen. Pappan i fosterfamiljen är nämligen en udda person som gillar att klä ut sig. När vi först möter honom har han papiljotter i håret. Andra gånger har han lång kjol, badbyxor eller tehuva på huvudet. En familj som har tolerans för det annorlunda, alltså.

Jag har inte testat boken på barn men kan tänka mig att de upplever den som spännande. Kanske är Uffes situation något de också kan känna igen sig i, att känna sig utanför men ha en önskan att höra till. När jag läser om Uffe tycker jag att det är nära till hands att dra en parallell till hur det kan vara att drabbas av en sjukdom eller ett handikapp som man inte har något annat val än att acceptera och leva med. Författaren Paul van Loon är enligt bokens baksidestext en av Hollands populäraste barnboksförfattare. Han tar upp ett allvarligt ämne men har ändå en humoristisk ton i sitt sätt att skriva.

Jag läser din bok och försöker lista ut vem du är!

Jag har precis läst klart Isobel Hadley-Kamptz bok Jag går bara ut en stund som Jenny tidigare skrivit om här på bloggen. Den var bra! Boken handlar om hur Isobels liv faller samman när hon tvingas abortera bort sin efterlängtade dotter p.g.a. att dottern inte har några lungor. Isobel börjar känna sig främmande i relationen med sin man, hon börjar dricka och festa samt träffa andra män för att döva sin smärta. Boken är en intensiv resa genom Isobels alla känslolägen. Författaren Isobel Hadley-Kamptz förlorade själv sin dotter på samma sätt som Isobel i boken.

Det här är bara en i raden av böcker som jag läst på senare tid där författarna använder sig av motiv från sitt eget liv i sina böcker på ett väldigt uttalat sätt. Sådana böcker får mig alltid att grubbla över vad som har hänt på riktigt och vad som är påhittat i bokens handling. Jag kan inte hjälpa att jag börjar fundera över det, jag blir så nyfiken! Egentligen spelar det ingen roll men på något sätt blir det lite spännande att fundera över om detta är verkligt, eller om detta hon skriver om är påhittat. Det gör min läsupplevelse lite annorlunda än om jag läser en bok som är mer fiktiv. Nu ska jag läsa den uppmärksammade boken Allt av Martina Lowden. Den boken bygger på Martinas egna dagboksanteckningar.